tension för särskilda fall ega rum, utan, om den beskrifning på förbrytelsen, som lagen fifvit, icke bestämdt inpassar på den åtalade skriften, så har Juryn ingen rätt att uttänja lagstället till ett föremål som ej lyder derunder. TryckfrihetsOrdningen omtalar t. ex. i det så ofta åberopade 12 mom. 3 . ögnaktiga uppgifter och vrängda framstuällningar; om det nu i ett mål är påtagligt, att en åtalad skrift hvarken ionehåller något osannt eller vrängdt, så är det likaså påtagJigt, alt ingen Juryman kan förklara den för sådan utan att begå antingen ett förhastande eller något värre. Det är väl sannt att något juridiskt ansvar ej skulle följa på ett sådant felsteg; men allmänhetens opinion om en persons handlingssätt vid ett tillfalle, då han af helig ed är bunden till uppmärksamhet på det rätta, är naturligtvis ieke alldeles likgiltig. Det är ock likaså naturligt att de största anspråken på noggran pröfning främst äro rigtade åt dem, hvilka, såsom TryckfiihetsNämnderna, döma utan appil. En egen omständighet vid Juryns pröfning är den korta tid, som dertill är beskärd. I fall den åtalade skriften är confiskerad , är det svårt för en Juryman att få läsa den före Juryns sammanträde; de under rättegången vexlade skrifterna får han icke eller granska förut; hvaraf måste följa att månget votum i dessa mål blifver temligen improviseradt. Man har i denna omständighet härmat stadgandet för den Engelska Juryn, utan att besinna att denna är närvarande och afhbör undersöknvingen, Vår TryckfrihetsNämd deremot måste stante pede instudera sig i den åtalade skriften, taga kännedom om skriftvexlingen, begrunda lagens innehåll, och fatta sitt beslut — allt inom ett par timmar. Man kan icke neka att detta hastverk kan vara vådligt nog, då t. ex. skriften vore vidlyftig och ansvaret ginge ut på lif eller ära t. ex. efter 4 och 11 Mom, 3 4. TryckfribhetsOrd ningen. Det är äfven svårt att inse nödvändigheten af det strånga tysthetslöfte, som Jurymännen måste afgifva. Att de böra vara ensamma under sjelfva öfverläggningen är naturligt; men hvarföre skall omröstningen nödvändigt redan förtigas? Den som verkligen pröfvar efter bästa förmåga och afgifver sitt votum; efter bästa vett och samvete, behöfver ju icke blygas för offentligheten. Ljusets gerningar behöfva icke sky ljuset. Och å andra sidan, i fall ett ensidigt beslut gör sig gällande i Juryn, — hvarföre skall då en förnuftig och rättsinnad minoritet dela luft och ledt med den fåkanniga pluraliteten? Juryns votering är väl icke heligare ån andra Do:instolars omröstningar, som frilt få offentliggöras. Man invänder väl att dessas vota I äro försvarade och rättfärdigade genom de deruti anförda motiverna, hvilket icke är förhållandet med Juryns; men man bör ock besinna, att, om icke hela Juryn in corpore hbehöfver befara något obehag deraf, att dess utslag är