Aftonbladet – 20 februari 1832, sida 1

aätrikes: NÖDEN I IRLAND. Vi hafva, i ett föregående nummer i några få drag antydt den rysliga upplösving, icke blott af samhällsförhållanden — ty, sådant vore dock blott ännu relativt ett litet ondt, utan af alla band:af religiös moralitet och mensklighet, för hvilket detta olyckliga land i närvarande ögonblick är en skådeplats. Man får der se en förut idog, stilla, fast icke serdeles upplyst, dock ej af maturen hvarken vildsint eller elak befolkning, nedsunken till ett djup af barbari och cannibalism, hvartill motstycken endast kunna sökas på någon af Söderhafvets öar och hos vilda folkstammar i delar af verlden , dit ännu ingen gnista af förnuftsljus -mägtab framtränga. : Hvad och hvem har då tilt denna grad omskapat ett folk af flera millioner, i medelpunkten af den Europeiska: civilisationen, under ett mildt climat , på en af naturen bördig jord. Eländet, det djupaste elände, som vandrat i spåren af en Aristoerati, den mest stenhjertade, oförbätterliga, menniskofiendtliga, som nånsin funnits, men också derföre den fullkomligaste typen för en kast, hvars enda conseqventa syftning, om den ej skall upplösa sig sjelf; måste vara och alltid varit att trampa naturens, religionens soch lagstiftningens grundideer under fötterna, för att till sin förmån kunna monopolisera det, som Naturens Herre skapat gemensamt för alla. Sjelfva elementen hafva icke undgått dess omätliga rofgirighet, och luften är måhända det enda, som den ej förmått göra sig underdånig, för att deraf åt slafvar dem man på köpet hånat med gycklet af en illusorisk medborgerlighet, efter behag utminutera hvad som fordrades, för att i beherrskarens eget intresse underhålla deras ömkliga, glädjefattiga lif... Men frukterna hafva omsider utvecklat sig. Den massa som man vägrat menskliga företräden och anspråk har nu mot sina Herrar sjelf börjat uppenbara, buru väl de lyckats att hos densamma arbeta bort icke blott företrädena, utan äfven de nauranlag, hvarpå de grundades, och huru blott anspråken än stå qvar till Aristokratiens fasa och (under rysvärda auspicier påbegynta) undergång. Vi meddela här några ytterligare detaljer om de fasansfulla uppträdena. I trakterve Tipperary, Galwaf och kringliggande nejder rasar olyckan värst. Det för handen varande närmaste tvistämnet är tionden till protestantiska presterskapet. Större delen af den Catolska befolkningen vägrar alt