Aftonbladet – 16 februari 1832, sida 3

snart den kommit till botten af brunnen, sätter sig en stor och stark man på linan, och ger svigt med hela sin styrka, Vid hvarje svigtning öppnas ventilen och vattnet uppstiger. Då röret hunnit blifva fullt, uppvindas det åter ur brunnen. Den luft, som uppstiger uren sådan brunn, är ganska brännbar; om en brinnande fackla sättes framför öppningen i det ögonblick, då det vatten-uppfyllda röret är nära att uppdragas, så upplågar eu stor eldqvast till 20 å 30 fots höj!, och elden rusar ned i schachtet eller borrhålet med hastighet och ett dån liknande åskans. i Ett litet bamburör bildar vanligen brunnens öppoilag, och ger tillfälle att leda den brännbara luften åt hvilken sida man vill; den kan antändas med ett ljus, och brinner då oafbrutet, Lågan är blåaktig, bar tre t:ll fyra tums höjd, och en tum i diameter; då elden en gång blifvit upptänd, kan den icke släckas på annat sätt, än genom rörets uilltäppande med en lerkula, eller genom en häftig och stark viadfläkt. Gasen är blandad med en mycket stinkande beckolja, och gifver en svart och tjock rök; elden derifrån är våldsemmare än den vanliga. I en dal, som gränsar till Outhong-Salmao, finnas fyra sådana brunnar, som gifva eld till en verkligen förfärande quantitet, mena icke något vatten, Luften uppstiger der med ett ljud, som liknar en förfärlig snarkning, hvilken höres på ganska långt håll, På en af dessa brunnar, hvilken är gräfd ända till ett djup af 3000 fot, är öppningen öfverbyggd med huggen sten för att förekomma att någon må sätta eld derpå. En sidan: olycka hade bändt för några är sedan. I samma, ögonblick elden kom nedom ytan af brunnen, skedde en förskräcklig explosion och en tewligen stark jordskakning. Lågan, som hade omkring 2 fots höjd, for rundt omkring på marken, men utan att bränna något. Fyra personer vågade, för att förekomma en vidsträcktare olycka häraf, frambira en stor sten, hvilken de lade öfver öppningen3 men stenea flög genast i luften, hvarvid trenne af karlarne uppbrändes men den fierde lyckligt undslapp faraa. Hvarken vatten eller lerblandningar kunde i början släcka elden. Slutligen lyckades det likväl derigenom, att en mängd vatten under fjorton dagar bars upp på en ofvanför liggande höjd, och samlades i en reservoir, hvarefter hela vattenmassan 8onom en kanal på en gång leddes till öppningen. Kostnaden härvid uppgeck till omkring 15,000 R:dr B:ico, en betydlig summa i China. Elden i dessa brunnar användes dåls till lysning, dels till afdunstning af det salta vattnet, medelst horizontela rör, som en fot under jorden ledas ifrån brunnen åt hvilket håll maa behagar. Der man vill anbringa en afdunstningskittel, inpassas ett bamburör i det na nämnda ledrörvet, och omgifves sex tum öfver mynningen med en huf af lera. På samma -. Lä . at fån unnlve ningen nå fmatnarna allan 3 Lo: