Aftonbladet – 16 februari 1832, sida 3

Såsom ett bevis att klagomålen öfver de svåra tiderna örö lika, bland alla medborgsklasser, kan anföras följande berättelse efter ett provinsblad. En jude, som på morgonqvisten passerade en smal gata, fick i en hast ett oförmodadt duschbad öfver sig, från öfra våningen i elt af busea. Då han förargad och drypande såg upp efter upphofsmannen, fann han, att det var en af hans bekanta trosförvandter, som, i mening att genom det öppnade fenstret tömma sitt tvättfat på gatan, Oförvarandes råkat döpa sin goda vän och medjude. IVoj, IWoj! ropade denne, — skäms du icke Jonathan , att schlå vatten öfver mig ! Lieber Schwuel — svarade den andra i fenstret — du kanst väl icke begäre, att man i så schwåre tider schkall hälle öfver dig med chaocolat?