Wadstena d. 11 Febr. (FWadstena IVeckoblad). I Kloster-trädgården passerade härstär des förl. Lördag, andra marknvadsdagen, följan de inbrotts-stöld. Hr D. D., hvilken hyrt rum uti en der uppförd byggning, hade inkasserat en större summa penningar, dem han nedlagt uti sitt chatull, der han förut hade förvarade guld, silfver och andra dyrbarheter, samt dokumenter till flere tusende r:drs b:co värde. Om söndagen ämnade han företaga en längre resa. Lördags-morgon faller det honom i tankarne, att det icke vore rådligt, under en så lång frånvaro, lemna sitt chatull uti ett rum. som låg aflägset och enskildt. Utan vidare besinning, och liksom ledd afen dold aning, uttog Hr D. D. sina effecter, och anförtrodde åt en bekant allt hvad han ej för resan behöfde. Förmodeligen har någon maroderande tjuf sett igenom fönsterne, som ligga lågt, att Hr D. räknat och nedlagt i chatullet flera sedlar, försedde med mera än en pnolla. Kort före skymningen var D. hemma, lade sina kläder i ordnivg i rummet, samt sitt guld-ur på bordet, och gick ut för att växla småsedlar. Tjufven, hvilken trodde sig göra en god fångst, passade på när mörkret inföll, slog sönder en ruta, och begaf sig ini rummet. Knapt hade Fr D. varit ute en timma, då bud kom med underrättelse härom; han finner chatullet bortstulet; men det var en tjuf, som ej var liebbaber till kläder, ty deraf var icke något rördt. Uret har han förmodligen ej märkt. Deremot hade han smak för socker och kaffe, ty han medtog en sockertopp och en påse kaffe. Detta ansåg han sig väl bättre kunna dölja. Man sökte genast efter chatullet, och fann det i trädgården sönderslaget och plundradt, men på hvad? jo, på en bok skrifpapper.