Korrt före jul uppstod en afton ett förfärligt buller på en af theatrarne i Paris. Anledningen var följande: En ung välklädd man, som hade plats i en Orchesterloge, drog midt under pjesen fram en pistol och rigtade den mot en aktris, som nyss hade uppträdt. Hans grannar sökte hålla hans arm, men han slet den lös, och rigtade ånyo, utan att säga ett ord, mordvapnet åt: aktrisens hufvud. Fruntimmerna voro i begrepp att taga till flykten, ech männerna lutade sig ned för att undgå faran. Andra, som voro mera bebjertade, ville kasta sig öfver mördaren. Plötskgt vänder han pistolen mot sig sjelf och sätter den i munnen. Ny förskräckelse. Nu tar han den emellan tänderna, och ... knack! ... biter af ett stycke . . ... . Pistolen var af ehokolad. —