Aftonbladet – 14 februari 1832, sida 3

la dess femdubbla värde. På Kaukasus finnes ett stort antal kyrkor, som njuta särdeles vördnad af invånarne, och af detta skäl anses som fristäder, till och med för brottslingar, som söka undfly lagens straff; så länge de gömma ssig inuti dessa kyrkor eller på dess område, äro dei säkerhet. Om en Osset vid en öfverhängande fara går in i en mans hus, som tillhör en mäktig familj, och lyckas bemäktiga sig dess mössa och sätta den på silt hufvud, betyder det att han ställer sig under dess beskydd; från detta ögonblick står han under familjens hägn, och om ban dödas eller -anfalles, tillhör det familjen att hämnas, som om han varit en medlem af densamma. Detta beskydd kan förvärfvas på tvänne andra sätt: Hvar och en förföljd, som går in i en mäktig mans hus, och omkring sin hals lägger den jernkedja som hänger öfver spiseln, och i hvilken man fäster den gryta, hvari familjen tillreder sin föda, tillkännager devrigenom att han ställer sig under husfadrens beskydd, och hoppas försvar af honom, Den andra ceremonien består deruti, att man kastar sig för dens fötter hvilkens skydd man begär, och betäcker sitt hufvud med skörtet af hans föck, samt ropar: Tag har fästat mitt hufvud vid skörtet af din klädnad; du och din! Gud skolen försvara mig mot hvarje anfall; jag anförtror derföre mitt öde åt ditt ädelmod. Den som i vredesmod eller i afsigt att skada eller stjäla bryter upp dörren tillett hus, är skyldig att till egaren betala böter, hvilkas belopp bestämmes af skiljedomare. Våldtägt straffas äfven med böter, och den brottslige är skyldig att äkta sitt offer, med mindre han ej betalar en ranson, som är olika för rika, och för mindre betydande familjer. Anklagar någon en annan för stöld och offrar på denne sedoares förfäders grafvar ett orent djur, att förmå bonom att erkänna sig brottslig, och befinnes den anklagade vara oskyldig samt upptäckes tjufven, då skall anklagaren till den förolämpade betala blodslösen och på sina fäders grafvar gifvå hans slägtingar en lysande måltid. Ett gammalt bruk förbjäder ÖOsseterne att arbeta mer än tre och en half dag 1 veckan. De fira söndagen, måndagen, fredagen och första hälften af lördagen. En Osset kan endast af de mest tvingande omständigheter förmås att arbeta fredagen eller lördagen, och för att erhålla rättighet dertill, måste han göra ett högtidligt offer af ett fett får, som sedan uppätes af hans närmaste slägtingar. En Engelsk tidning meddelar den uppgiften, att i London med omkringliggande orter ar mindra än MO NON NRercaAnor ccAÅftadesa Nnäctam