Aftonbladet – 6 februari 1832, sida 1

Atrikes: FRANSKA BUDGETEN. Den 18 Jan. uppträdde Herr LaFitte i tribunen och sökte i ett omständligt tal ådagalägga, hvilken slösande frikostighet Ministörens Budgetsförslag innefattade. Julirevolutionen, yttrade han, hade besparat landet 3 millioner fäntor å Emigrantersättningen, 20 millioner i förut på Civillistan uppförde kostnader, Schweitzarnes och Kungliga gardets stora anslag och en mängd andrä pensioner och arrenden, tillsammans omkring 50 millioner årligen. Icke dess mindre hade 1831 års Budget utgjort 946 milloner och den nu föreslagna upptoge 956 eller ie millioner mera, oberäknadt de 140 millionerne å extraordinarie budgeten. Väl vore förhoppning gifven om 24 millioners besparing; men nya utgifter och förminskade intrader måste göra denna förhoppning om intet. Han bevisade vidare att, i stället för 74 millioners besparing, hade man i sjelfva verket fordrat 77 millioner. mera. Ännu bedrvöfligare, fortfor talaren, visar sig förhållandet med intraderne, hvilka, om man tager de ökade utgiflerne i beräkning, gifva ett deficit af 37 millioner. Räknar man härtill föregående års deficit och den sväfvande skulden (dette flottante), 300 millioner, så får man ett defieit af 492 millioner. Och likväl har Budgeten sedan tvenne år uppslukat 50 millioner i besparingar, 3 mitlioner räntor , 46 millioner utmordentlig grundskatt, och 50 millioner för försålda skogar. Härtill må läggas 22 millioner redan antecknade eller blifvande räntor. I trots af alla dessa uppoffringar öppnas det nuvarande financeåret under följande aspekter: 978 millioner i pålagor, 85 m. deficit från 1830, 107 ms. obetäckta sedan 1831, 300 m. sväfvande skuld, 200 m.-räntor att negociera, en med afseende: på den ökade statsskulden försvagad amorteringsfond, nya acciser, nya lån för enskilda städer t. ex. för Paris ensamt 40 m. Det är tid att stanna vid branten af en dylik afgrund. Jag hör vist icke till dem som förtvifla, men jag får ej glömma att man får en stark, snart sagdt, oemotståndlig fart, när man