Itaforgde loBeåndå mle ;edite, förtill för ras elnNne de sätl Kaleivoskop. Det är under min verkliga wvärdighet — — sade Hr Wulit. Argus förklarade för någon tid sedan högtidligt, det han promt icke ville uppfylla si-na spalter med grälet emellan Hrr Wulff och Dahlman; men likväl har Argus tvänne gånger derefter insläppt Hr Wulff i sin sista kolumn, der denne synes vi! ja uttränga den stackars Hadji Baba från Ispahan 5 som eljest slått der och skyldrat i så många hervans år. Det är svårt att inse hvad som förmådde denne gravitetiske publicist, att så brådt afvika från sin föresatts. Förmodligen rördes han af den olycklige Wulff, som genom förlusten eaf prisedukater ne och genom silt förhastade domsval mot Juryn, som fråndömt honom dem, såg hela sin bristfalliga författare-ara nedsjunken. Argus ville bjelpa sin vän åter upp, erinrande sig den gamla, vackra, kristliga regeln om att draga oxen utur brunnen; och då han sålunda handlat af menniskokärlek, bedja vi publiken att denna gång icke misstycka att han gått från sina ord. Men desto mera må man undra öfver Herr Wulf, som förklarat, att had i Onsdags för sösta gången skref om dukaterna. Förmodligen tänker han dock komma åter för aldra sista gången , och derefter på fleres begäran. Att Hr Wulff skulle så hastigt kunna svälja dukat-förtrveten, är icke tänkbart. Sedan Herr Wulff i sitt Oasdagsgräl före klarat, alt allt vidare gräl på Aftonbladet vore under hans verkliga värdighet, torde vi få vördsamt fråga Hans Vördighet , om han syftar på sin värdighet såsom förment Åuktor, såsom Grälmakare, såsom Insändare i Journalen, såsom Kammarskrifvare eller såsom medarbetare i Argus. I senare fallet lär dock Herr Wulffs värdighet vara högst problematisk. Då Herr Gustaf Adolf Wulff härnäst går miste om något pris, bör han kufva sin harm, och träta lagom; ty det är ej nog att blifva hängd, man bör ock. höflig vara. Men vi sluta alla vidare psychologiska betraktelser öfver Herr Wulff, emedan det påstås att hans natuvalhistori ia snart blir utförOM Kd , .