baft någon skada af det nit, jag bade ådagalagt i farans stund. Ättens bufvudman var i England och kom icke hem det året; man förmente alt jag kunnat taga säte och stämma på Riddarhuset för Rosensköldska ätten. — Vid Ratan hade jag kunnat strida för fäderneslandet; ty jag varännu icke prest; men på Riddarhuset kunde jag ej taga inträde; ty jag var då blott tjugutvå år gammak Jag beder eljest vederbörande vara försäkrade att om jag då hade varit så gammal som min bror Med. Professorn var vid 1800 års Riksdag, skulle jag icke sagt, som han: Lejonet sofver, vaktom oss, att det icke uppvaknar!y utan jag skulle hafva uppväckt det med så kraftiga ord, att Nordens berg skulle hafva gifvit genljud deraf. Det är sällsynt att den, som haft opinionen emot sig, likväl kunnat segra genom styrkan af sin vältalighet. Huruvida detta kan lempas på mig, derom må den 13 Decenrber 1831 bära ett vittnesbörd! Men om så förhåller sig, har jag storligen misstagit mig i det yttrande jag låtit inflyta uti min besvärsskrift rörande Domprostförslaget, då jag vid känslan af de oförrätter som jag lidit, utbrast i följande ord — Hvem som irom Lunds Akademi varit den störste talaren, 1, katedern på Ciceros språk, och i Herrans Tempel på vårt modersmål, det hade ryktet bort i mera än tjugu år förkunna. om icke kabalen vore måktigare än Demosteners och GCiceroners tunga,samt på jorden segerrikare, än sjelfva Whitefields anda, Quistofta i Januari. D. Munck af Rosensköld.