kortt men bjertligt tal, dernti utvecklades srunderna för föreningens stiftande, lyckönskades till en så god början och redogjordes för de åtgärder, som af enskilda blifvit vid:agne till nykterbetens befrämjande och befästande, hvaribland, såsom förtjent af en särskild och allmännare uppmärksamhet, bör nämnas nedläggandet af 6 Bränverier, hvaraf de flesta äro i större skala och nybyggde nemligen: vid Gusum, Ericsberg, Wittvik, Kägglö, Waldemarsmåla, samt äfven vid Höterom, då arrendet derstädes snart upphör, och hvilka ej mer komma att begaznas så länge Westerbergska arfvingarne deraf äro ägare. Likaledes har Lieut. Klöfversköld beslutat att alldrig mer begagna sitt vid Snällebo nedlagda Bränneri. All Brännvinsförsäljning vid Gusums värdshus kommer med den 1 nästkommande Mars att upphöra, äfvensom Gästgifvarne i Åby, Petter Nilsson, Magnus Nilsson d. y. och Sven Nilsson lofvat vid nämnde tid med all bränvinsförsäljning upphöra, utom åt skjutstagande resande. I sammanhang härmed hörer, att vid Gusum ett stort Bryggeri kommer att anläggas, derifrån godt öl och svagdricka allmänheten tillhandahälles. Likaledes skall en Sparbank här upprättas. Sluthgen uppmanade ordföranden dem af allmänheten, som ännu icke ingått i föreningen, att besinna sitt eget bästa, icke mindre, än sina pligter mot samhället, makar och barn. Till upplysning för de okunnige, äfvensom till öfvertygelsens stadgande hos de vankelmodige, upplästes den af en Menniskovän utgifna skrift om Brånvinets skadlighet, hvarefter man såg en stor del af församlingen lika ifrigt nu samla sig kring Secretershordet, att inskrifva sina namn i Nykterhetsförbundets rullor, som de förr kanske, såsom dryckenskapens tillbedjare, raglande trängdes kring krogdisken. Antalet af dem, som denna dag svuro Nykterhbetens fana, uppgick till det icke obetydliga af 77 manspersoner, till större delen Brukets underhafvande , men jeinväl åtskillige egna bönder med deras söner, och bonddrängar utom Gusums område. Vid detta tillfälle, äfven som annars enskildt, förklarade ordföranden åajor Ekenstam på Gusum offentligen, att ingen af hans underhafvande borde mot sin öfvertygelse ingå i föreningen, blott af den orsak, emedan de visste sådant vara deras husbondes önskan, eller af räddbhåga at ådraga sig hans missnöje; tvärtom försäkrade han sig hädanefter, som hittills, icke komma att hysa ringaste ovilja mot dem , som vore af annan tanke, men hoppades att jemväl desse skulle en gång erkänna det rätta, och i likhet med sina kamrater fatta det helsosamma beslutet att öfvergifva alla lasters amma. Efter namnteckningens slut och en korrt men kraftig uppmuntran till framhärdande i deras goda uppsåt och ståndaktighet i deras redliga beslut, upplöstes sammanträdet genom välsignelsen, hvarefter samtlige rmedlemmarne inbjödos till middag på värdshuset,