och otalga kurirer skickas ocn alerskickas nellan de respective hofven. Franska Coneljpresidenten yrkar envist på åtgärdens utträckande till PLilippeville och Marieburg och hotar med att lemna Ministeren, om man j gifver efter. National påstår att Konungen skall vägra nottaga den million kamaren anslagit åt hans on, i anseende till den ringa majoritet af två öster hvarmed den gick igenom. Genast vid underrättelsen om den tappre Forrijos och hans olycklige följeslagares fängsande, afgick från Paris en Kabinettskurir till Madrid med ett egenhändigt bref från Drottvingen af Frankrike tili dess brorsdotter Drottingen af Spanien, hvaruti på det enträgnate anhölls, det hon ville beveka Konungen tt benåda de olycklige och blott straffa dem ned landsflykt. Deras mördande, var likväl nbefalldt och verkställdt, långt innan nyheten m deras fasttagande ens hann Paris. Enligt underrättelser från Algier hade MHerigen af Rovigo dit anländt. De barbariska olkstammarne höllo sig mera stilla, och från Marocco befarade man ej mera något anfall. öfrigt behöfde armeen förstärkning, den man lock ganska trögt erhöll från Frankrike, emelan alla troppar der väl behöfdes. Auteckvingar till frivillig krigstjenst i Algier fortgå ikväl i Frankrike. Parisertidningarne ha på de sista månalerna förlorat 4000 prenumeranter. Det vidyftiga och enformiga i dagens politik, så inom om utom landet, förklarar detta, äfvensom den vamgång provinsbladen vinna. I Departenenten utgifvas nu icke mindre än 26 Carlitiska blad. Oppositionen, som med hvarje dag ager en mer fiendtlig ställning mot styrelsen, tnöjer sig icke med de tidningar den redan lisponerar. En ny Joarnal kallad Minerva kall af den utgifvas, Bland delägarne nämas Generalerne Lafayette och Lamarqnue, Ierrar Lafitte, Lasteirie och Tracy. (Denna ranska Minerva torde komma till sin äldre yster, den Svenska, i sama förhållande som röderne Don Pedro till Don Miguel.) SAVOYEN. Oroligheterne i Chambery hafva haft fölande anledning och beskaffenhet Abbe Guyon, en fanatisk Jesuit, vände sig till ncetoriteterne i Chamberg för att der få predika ch omvända ; detta vägrades; då gick hav till Connngen Carl Albrecht (den samma hvilken, åsom Prins af Carignan, stod i spetsen för rerolutionen och de liberala idgerna i Sardinska taterna för få år sedan). Konungen biföll ans ansökan. Di munken nu åtföljd af sina onsorter anställde en procession, blef han utvisslad; förbittrad häröfver begaf han sig ill kyrkan, och dundrade från predikstolen not Gudsfersmädarne; men de näsvisa pipora togo äfven der ljudet af honom. Militär trängde till Gudsmannens skydd och arreterade flera personer; Pn samlades det förvittrade folket, under ropen: ned med Jeuiterne, framf för klostret och rådhuset, och let förra helsades ed ett stenare2gn. Gou