med man upphäft sig emot nämnde förslag. Detta hade väl i sitt första upphof lagt till grund lagen af 18:16 mot Napoleoniderna, i hvilk8n dödsstraff blifvit uttaladt; men genom borttagande af detta, såsom det för mången kunde synas, omenskliga stadgande, hade äfven Deputerade -kamaren undanröjt den vigtigaste invändningen, och dessutom fastställt en billig reciprocitet i afseende på Napoleons familj. Deremot vore Commiten ganska litet belåten med epithetet fx-Konung, som vore en påtaglig påminnelse om 1816. Den dåvarande Styrelsen hade nämnt Kejsar Napoleon med sitt första medborgarenamn Buonaparte, likasom man under revolutionens mest frenetiska tid kallat den olycklige Ludvig XVI Capet, helt rätt och slätt, Pärernas Commite funne detta sätt alt uttrycka sig icke tjenligt att bibehållas. Den hade icke funnit några grundade anledningar att afvika från en plägsed som af Europeiska Statsrätten vore sanctionerad , den nemligen, att regepter som lemnade thronen, detta måtte nu bafva skett frivillig! eller genom afsättning, alltid bibehålla den hederstitel, dem af gammalt tillkommit, Vi lefva — fortfor Hertigen — under en monarkisk regeringsform, och det bör vara oss angeläget att blotta minnet af konungavärdigheten hålles i helgd. Vi föra ordet för en högsingad nation, som i egna och allas ögon funnit sig hedrad af den aktning den, under sjelfva segrens rus, egnat ålderdom, landsförvisning och olyckan , äfven der den i hög grad var förtjent. Vi måste föra ett språk värdigt en sådan nalion, och slutligen — må vi icke lemna detta ur sigte — erhålla en Furstes sanction för hvilken blodsbandet, familjeförhållanden, minnet af en lång och förtrolig bekantskap, ofta måste göra uppfyllandet af Kungadömets pligter högst pinsamma, hvarföre det ock höfves oss att ej försvåra dessa för bonom, utan hellre vika för hans minsta betänkligheter i ett så grannlaga ämnes Commiten föreslår derföre att i stället för ex-konungen Carl X säga: Konung Carl X. Commiten finner vida1e uttrycken uteslutne och landsförviste 20 helt opassande: till det sista, som är ett infamerande straff, finnes ingen rältsenlig anledning. Commiten föreslår derföre att börja lagförslaget med följande ord: Frankrikes och dess koloniers gebit äro (Carl X:de och hans familj) förvägrade ull! vistelse (interdits).? I Deputerade kamaren fortsattes samma dag diskussionen öfver Civillistan. De serskildta domänerne genomgingos stycke för stycke, När ordningen kom till Compicgnes slott och skogsparker anmärkte Herr Mauguin att Konungen väl kunde hafva nog af 10 till k2 lustslott med underlydande rika jagtparker; om Compiegne och de öfriga såldes till den högstbjudande besparades derigenom ett nytt Statslån. Härpå svarade föredraganden Herr de Schonen att bvad Compiegope angick, så vere det en alltför berrlig och kostbar byggnad att öfverlemnas åt förstörelsen, och CA ooo 1 PS oo foo At