högra flygeln, bvarvid alltid vanns den underrättelsen att fienden var ganska stark, och i stället att åtnöja sig med framgången vid Iganie, vändt sig rakt emot Fältmarskalken Diebitsch, hvilkens marsch försvårades af träsken längs Wieprz, och förstärkt sig med åäen Uminskiska corpsen, som i det fallet kunnat framrycka först på Chaussen och sedan bakom hufvudkorpsen utgöra hans reserv. Men deremot hade man genom ett åtta dagars recognoscerande lemnat Gen. Pahlen II tid att ankomma, ech äfven gifvit Gen. Rosen tillfälle att i Siedlee förena sig med Fältmarskalken, hvarigenom Ryska styrkan således blef förenad och concentrerad. — Härefter skildras de fäktvingar som föreföllo emellan :Generalerve Uminski och Ugramoff vid Liw och Wengrow, och vid hvilken tid Choeran föret började hörja ibland de Polska ropparne som camperade vid moraserne, Chlapowskis tredje Jägare-regemente, som bestod if vekligare manskap än de öfriga regemenserne, förlorade 3o mani denna sjukdom, likval ingen officer. Af de andra regementerne logo äfven några officerare, hufvudsakligen menar författaren de som talte mycket om sjukdomen gjorde sig inbillningar deröfver. — Efter dessa småträffvingar, heter det vidare, kom man åter i overksamhet. Öfv. Lewine ski beordrades med första lätta iofanteri-regementet och första Uhlan-regementet till Pulusk, i ändamål att kunna framtränga till Lithauen, der insurrectionen utbrutit för tidigt. Sednare affärdades Gen. Sankowski för att med en hel division föröka denna marsch, då likväl detta kunnat med mycken lätthet verktällas vid den tid då vi befunno oss i Schoan och Bug var alldeles ohevakad vid gränen. För Litthauen var det ögonblicket det nda gynnsamma; ty något senare anföllos Lithbauerne af reguliera troppar, emot hvilka de, tan all organisation och militärisk hållning ntet kunde uträtta. Då jag ankom till Lithauen var upproret redan qväfdt; Ryska tropvar lågo i garnizon i alla små stader; i de törre städerne hade de förskansat sig, och lessutom ankommo alltfort nya betydlisa troppförstärkningar från det inre af Ryssand. Fältmarskalken Diebitsch var icke slott stark nog genom sin förening med Pahen II och Rosen, hvarigenom han vunnit öfrerlägsenhet i antal af troppar, utan befann ig också på visst sätt ien fästning, hvarifrån an förskaffat sig ostörd kommunikation med nagasinerna i Brzesc. Siedlce var medelpunken för hans ställning, lika fruktansvärd på illa tre sidorna. Då han såg att Generalissinus icke der ville göra ett anfall, lemnade van denna position, och vände sig åt venster, ör att öfver Kuflen omkringgå vår venstra lygel. Men Genevalissimus hade förutsett deta, och redan åtta dagar förut voro ordres 1tgifne för ett sådant fall. Man drog sig derfter tillbaka på alla punkter, och Marskalen, som förgäfves gjort sin flank marsch , drog