I Rom lefver en man, som länge födt sig med porträttmåleri, men genom ögonens för häftiga ansträngande slutligen förlorade synen. Då han numera ej kunde porträttera i färger, I studerade han silhonette-konsten, och van inom korrt den färdighet, att han kunde klippa af ansigtsprolilen, så snart han blott en gång fört pekfingret från pannan till hakan för att i minnet fästa contourerne.