ee RA Rn EO många fall är öfver oss, i förnuftiga institutioner, har satt en gräns härföre, hvaremnt hos oss sjelfva titlarne anses som meriter, och tagas till grunder vid befordringar. t) Vi se stadiga Svenske män göra serskilda undeidåniga ansökningar att få brillantera sina stjernor, att få nyttja sköldhållare på sina vapen, och låta sy galoner på sina benkläder — allt i den allvarsamma norden. Det är till en del sannt, hvad Fäderneslandet anmärker, att nemligen jemlikhets-begaäret förleder massan attsöka efterapa de högre; — men det måste ätven medgifvas, att om de höga gåfve bättre exempel , så ledde och efterföljden deraf till bättre resultater. Då de tongifvande i ett samhälle lemna efterdömen af redbarhet, allvar och karakterens värde: om de aldrig gynna krypande oduglighet och karakterslös tjenstfärdighet, så blifver snart följden, att äfven hos de lägre uppenbarar sig en bättre rigtning, än till fåfänga och lycksökeri. Vi tro derföre att skulden till den förderfliga flärd, som Fäderneslandet anmärkt hos Hopen , och likgiltigheten för moraliteten i medlen att tillfredsställa den, icke ligger hos de ovpphöjda klasserne, utan tvärtom hörer till dem, som räkna sina anor. Det var icke med hopen, utan med de högre i samhället, som Jugurtha hade gjordt bekantskap, då han, återvändande från Rom, utropade, med en återblick på den prunkande staden: Urbem venalem mature periuram, st emtorem inveneris! ) Anmärkningsvärd är Fäderneslandets starka kärlek för den gamla chevalereska tid, då prålet hörde till de högre, såsom ett privilegium exclusivum, och hopen icke djerfdes efterapa det. Lyxen tilihör dock icke det ena ståndet mer än det andra, och då de höga klaga öfver de ringares yppighet, är det mereudels afundsjuka öfver de industriella klassernas stigande välde, som utgör motivet. Hvilken lära, att de, som lefva af de arbetandes skatter, till och med vilja neka dem, att fritt begagna det de hafva öfver! Direkta förbud uträtta mot lyxen ingenting, och enskilda föreningar fösa. Både Romarne och i sednuare tider Fransmän och Schiveitzare hafva fruktlöst försökt verkan af öfverflödsförorordningar; och hos oss voro dylika af K. Carl Xlite mera till skada än gagn. Förgäfves lade han 20, 70 och 100. D:s böter på dem ) Titelraseriet i Sverige har snart uphunnit Tyskarnes. Ehuru rådlösa vi äro, hafva vi dock Råder öfverallt. Kopung Fredrik II i Preussen botade nästan sitt folk för denna sjuka; men det har sedan fått recidif. En pappersfabrikant som hade uppfunnit en förbättring vid lumpförädlingen, begärde haärföre af Kon. Fredr. en titel. Konungen utnämnde honom till Lumpen Ratli. Mannen begärde då i underdån. att få någon bättre titulatur, och wpphöjdes till: IVirklicher Lumpen Rath.