Aftonbladet – 19 januari 1832, sida 3

vIiIU ITE CILUTURTE AMI VETE MIL OEM AS SALE LI 259 —— --—.—.(,--—— X ——— — — — — -— XL W em -—-rtt— 1— —-—.qÅ-Amc— — .——n— REVY AF TIDNINGARNA. Vi gå 1 dag efter löfte att fästa Läsarens: uppmärksamhet på vår vän Stockholms-Posten. Ett drag i denna tidnings karaktär som länder honom till heder, och för hvilket vi gerna önska att fortfarande få kalla honom Far-: bror, synes vara en viss ärlighet och bonhommie i hans väsende. Olyckligtvis sträcker siz dock denna bonhommie icke sällan ända till den största brist på takt, hvarmed vi mena, att antingen öfverdrifva en åsigt, eller komma fram dermed utan någon auledning; hvilket i förening med en obegriplig ensidighet i. litterärt afseende, betager äfven hans förnuftiga yttranden störstadelen af deras vigt, då de lik väl med han3 goda stil kunde göra honom berältigad till ett större insteg hos publiken. En sådan blandning af hvad vi vilja kalla god: och dålig smak förete i synnerhet de nyaste uppatserna, kallade: året 1832 samt: Sverge åren 1809 och 1832! Det ämne som vi sjelfve här ofvan 1 dag vidrört, nemligen nödvändigheten att arbeta på att lyfta den stora kärpan af folket, den jordegande, allmogen, genom småningom minskade skatter, ur det materiella förtryck hvari den befinner sig, och genom spridande afkunskaper samt goda exempel från de högre klasserna!, ur den moraliska och intellectuella försoffning hvaröfver så högljudt klagas; har Stockholms-Posten förtjenstfallt skildrat i följande period, som vi meddela våra Läsare i förhoppning, å Stlockholms-Postens vägnar, att han derföre icke mer än vi blir ansedd att tillhöra St. Simons och Hans Helighet Fader Enfantins Påfvedöme, hvilket annars, besynnerligt nog, just de mest Påfviske här hos oss fördöma. ?För de högre klasserna, säger Stockbolins Posten, står allt öppet: bildningsanstalter, utvägar att förvärfva rikedom och anseende, makt, embeten och äreställen, som styrelsen måste gifva med sig, om den vill kunna räkma på deras medgörlighet; för föl ket åter finnes blott det som möjligtvis kunnat blitva öfver vid delaingen: få tillgångar att inhbemta kunskaper, deref okunnighet, sedeslösbet och deras förakt, som lyckats att höja sig till en bättre ståndpunkt, rättighsten alt lefva i staten, emedan man behöfver det, skyldigheten att bära tyngsta delen af dess bördgr, uttömma sina krafter för att göra de sika ännu rikare och sitt blod till deras försvar 1 vådans stund, samt då det under dessa bemödanden, i denna våda eller genom den otunnighet och råhet, hvari man låtit det nedsjunka, blifvit moraliskt eller fysiskt föråcrfvadt, den förnedrande utsigten att fly till de lyckligares deltagande och af dem se sig tillkastadt en smula från deras bord, att ännu längre fragsläpa en usel existens. Det är bedrötligt, men ty värr sanot, att det så mycket omskrikna, så bögt beprisade, och visserligen i många hänseenden ifven prisvärda, konstitutionella systemet icke öfver allt utmärkt sig genom åtgärder till RR EEE IN RR RR RR RR RR