Aftonbladet – 19 januari 1832, sida 2

öfver en så vidsträckt fråga, tro vi oss likväl kunna fasställa några grundsatser, från hvilka de naturliga slutföljderne sedan lätt kunna dragas. Det kan enses som en gifven sak, att ehuru missväxter de sednare åren inträffat i de nödställda landsorterne, så hafva dessa likväl icke varit så totala att de ensamt hade föranledt en så allmän nöd, som nu visat sig. Deremot hafva många omständigheter, och bland annat isynnerhet den, att till största delen endast nödvändighets-artiklar finnas att taga i mät för krono-utskylderna, tillräckligt ådagalagt, att skatte-hemmansegaren, äfven i de goda åren, icke mäktat hopspara någon behållning. Och hvad visar detta annat än en alltför hård beskattning?Man måste ju medge, att om landets sjelfegande jordbrukare, blott för en felslagen skörd, som likväl kan väntas 4 å 5 gånger på en mansålder, äfventyrar att gå ifrån hus och hem, och hela landsorter att råka i en belägenhet till den, hvaraf historien förvarat minnet sedan Dumalders och Christoffer Barkekonungens tider, så äger denna stora mängd af nationen i sjelfva verket icke någon sjelfständighet; den är då endast en vasall åt den mindre del, som lefver af dess tynande arbetskrafter. Då är det ock tid att med alfvar och kraft rikta sina åtgärder till det ondas häfvande. Endast regeringen kan i detta fall gifva initiativet till en verksam och för framtiden båtande förändring. Härtill ges blott ett medel; det är i början bittert; men det är ofelbart till sin verkan och välsignelserikt till följderna. Det beror icke af regeringsformen, eller af politiska förhållanden till fremmande makter, det beror endast af en kraftig vilja. Det har varit godkändt i alla tidehbvarf och hos alla folkslag, och de som försökt det, hafva funnit sig väl deraf. Detta medel, att förbättra den stora massans belägenhet, hestår i — besparing i utgifterna, Denna ensam gör det möjligt att småningom tillvägabringa en nedsättning i utskylderna, och lemna den skattdragande något öfver för egen räkning att upplägga till framtiden. Vi anse hvarken regeringen vara så blind, att den icke sjelf inser detta enkla förhållande, eller nog opolitisk, att hellre vilja styra öfver en aftynande, utarmad och liknöjd generation, än öfver sjelfständiga, välmående och tacksamme medborgare, eller nog litet upplyst för att icke veta, att medlen till ett sådant andamål stå att finna, om man blott will söka dem: Vi måste derföre tänka oss anledningen dertill, att en nästan motsatt riktning hittills vavit följd, uti något för oss outgrundelig omständighet, som likväl numera måste hafva upphört, då någon tvifvel ieke mera finnes om ett förhållande med tlere af Rikets provinser, som flere personer redan vid sista Riksdag skildrade, under det andre, för att ställa sig in bos Regeringen, bestredo det helt och hållet såsom endast foster af en mörk iubill