Aftonbladet – 14 januari 1832, sida 2

Då vi alltid anse oss så litet som möjligt böra upplaga utrymmet i vår tidning ined saker som röra Redaktionen eller Utgifvaren och af sådant skäl icke meddelat Aktors slutpåståenda och vårt svar derpå i det i går genom Jury afgjorda tryckfrihetsmålet, vilja vi. nu i stället, utan att vidare tillåta oss något omdöme, endast till en öfversigt af det hela sammanstålla Juryns ed, de reglor lagen föreskrifvit till ledning för dess omdöme, samt de förnämsta omständigheterne af saken åå ena, och det fällande sextalets beslut som erfordrades såsom ett minimum, å den andra sidan: Allsvåldige Gud! Du skådar mitt hjerta; för Ditt allseende öga är intet uppsåt fördoldL Vare Din godhet och förbarmande Nåd mig evigt tillsluten, om jag döljer min öfvertygelse i detta mål... Jag N.N, svär derföre vid Gud och Hans Heliga Evanogelium, att efter mitt bästa förstånd och samvete utlåtande i denna sak afgifva, och att det, som under öfverläggningen yttras, skall af mig i obrottslig tystnad hållas. i . Tryckfrihetslagens allmänna reglor för en skrifts bedömande äro: Att Juryn, i fall som tvetydige synas skall hellre fria än fållar att den skall raera fästa sin uppmärksamhet på skriftens åsyftning, än på framställmingssättet, och alltid utan rättighet att draga obestämda slutföljder af uttrycken. Utgifvaren yttrade i sitt försvar bland aenrnat: Jag anhåller nu ödmjukligen att man täcktes uppmärksamt genomläsa den åtalade artikelu. Hvem bland mine vördade Demnre, som vet — hvad allmänt är bekant — nemligen att det ifrågavarande ryktet verkeligen gått, förr än berättelsen derom infördes i mitt blad, kan väl på ed och heder förklara: att min uppgift att detta rykte gått var en lögn? Hvem vill väl, då jag icke gifvit detta rykte något annat innehåll, ån det verkligen bade, på sitt samvete förklara, att jag derom gjort em vrängd framställning? Hvem vill väl — då jag icke uppgifvit detta rykte såsom sannt; då jag tvärtom förklarat att jag icke sjelf trodde det; då jag icke berättat att några brunnar. verkligen blifvit förgiftade, utan endast att fruklösa försök dertill omtalats, och då jag uttryckligen bad att autoriteterne måtte undersöka ryktets anledning; — hvem vilt väl vid betänkande af allt detta förklara inför den Allseende att med åtalade artikeln åsyftas Allmänhetens förvillende och förledande? ce eur Am — Hvad resultat gifver nu plurvalitetens heslut ? en har, inför den Allsvåldige Guden, intygat att herättelsen our det till sin verklighet bevisade, och af Åktor sjelf medgifnaryk-. tet var lögnaktig och urärgdt; och då Juryn måst se mera på skriftens: åsyftning än på framställningssättet? då den icke fått draga obestämda slutföljder af uttrycken ; så har den, såsom destämdt och otvifvelagtist, in