Aftonbladet – 14 januari 1832, sida 2

sådana ämnen; de tro allesamman att man lär den utan att vetenskapligt eller praktiskt sysselsätta sig dermed. Dessa, båda oflicerare äro Klizki och Rutti, men båda äro gamla och utlefvade,. Om ni talar med de andra oflicerarne om kriget, så skall ni finna, att flera väl egt någon kännedom deraf men glömt allt, någre på exerciseplatsen, andra under göromål som äro af motsatt beskaffenhet. Med ett ord, finnas sådana, så är det för mig detsamma som om ingen funnes, ty jag är öfvertygad att de, hvilka man kunde bruka, ej förstå något, och jag kan ej rekommendera dem hos er, Ryssarne ha förträffliga ofticerare att komendera enskilta korpser, de ha varit med i krig, sett det i stort och , då det öppnat för dem en lysande bana, sysselsatt sig mycket dermed; flere ha-studerat det vetenskapligt, och de skola begå vida mindre fel än våra officerare. 4 För öfrigt hade General Chlopicki tillagt, det han ansåge för bäst om man hos Kejsaren begärde att som borgen för konstitutionen, likt Preussiska landtvärnet, få inrätta en milis, dock i större skala, så att man i nödfall kunde hålla 100,000 man på benen; genom oförtrutet arbete kunde man inom 3 år ha 300,000 gevär och 300 kanoner i arsenalerna och således ega tillräckliga medel, om man nemligen hade fast beslutit att uppoffra allt för att ha vapen. Chlapowski hade härtill svarat att dessa beräkningar väl icke saknade grund, men att Kejsaren för Rysslands skull icke kunde. gå in derpå, samt att Polska nationen alldeles icke vore sinnad att ta sin tillflykt till diplomatien och att den ville försöka krigets skiften. Chlopicki svarade att han endast kände en grunsats, en religion, nemligen rättvisa i handlingar, och att han ieke skulle föra arm och nation till slaktbänken, om icke Kejsaren vägrade ge dem svar. Härpå hade Chlapowski, enär han förutsåg ett nekande svar å Kejsarens sida, sökt förmå honom att organisera armåeen och göra nya utskrifningar samt förbigå alla de äldre officerare, hvilka endast af fruktan för folket biträdt revolutionen och öfverallt voro till hinder samt förlamade hvarje kvaftig åtgärd och slutligen föllo offer för sina intriger. General Chlopicki hade. emedlertid ständigt kommit tillbaka på underhandlingarne och varit af den tanka, att Kejsaren under form af parlamenteringar skulle ingå i underhandlingar och under namn af amnesti lofva Polackarne mycket, hvilket blefve omöjligt, om Chlopicki öfverlemnade befälet åt sådana officerare som fast beslutit att strida; utskrifning af nytt manskap vore det enda hvarigenom man aflägsnade sig från den vanliga ordningen; Kejsaren skulle då fordra deras hemförlofvande; detta kunde man göra så långsamt som möjligt för att vinna tid, och hvar och en kunde hålla sig: färdig till uppbrott, ty från Petersburg skulle man -icke skicka någon till Warsehau, af fruktan att kompromettera honem:.. ;Ta a ee RB Ch TT oo oo AM