Aftonbladet – 13 januari 1832, sida 2

(Insändt). Hr v. c. c., som, måhända, rättare bocde katta sig Hr A. ÅA. har uppträdt i egenskap af anonyr misetens försvarare i Aftonbladet N:o 7 d. to dennes. Man väntade likväl icke detta försvar af författaren till anmiärkningarne mot första resenusionen i Journalen af de historiska handlingarna ; af honom , som då så skarpt klamdrade recensentens anonymitet, som ansåg den smädlig och bexisande mod öshet om. m. Men så snart recensenten ådagalagdt att ban icke äffats om att vara amvonym, att har tj saknat mod att ze sig tillkänna, att tvårtom hans motståndare ensamt belinnas hvad de beskylla honom att vara: anonyma smädare, som frukta eller bygas att blifva kände till sina personer och karakterer, — då åter är anonymiteten. tillbörlig och berömvärd!! Bevisar ej just deras inconseqvens, detta osammanhang, vanliga följder af samvets secrupler, att f.uktan eller blygd, etter bägge samnmanlagde, råda hos recensentens motståndare; dessa ärans män; som ma turligtvis utan personliga förbålanden , slägtelker vänskapsförbinmdetser söka försvara en annsuv hedersman, som cj fioner det gå kedern för nära , att trycka enskildta bref. Man äv säker derpå att den store tänka en Leopod ej tänkt olika ned recensenten om cdessa — försarade och försvarande — hedersmärs förfavande. Denne lugne, djuptseende och verkeligen store tänkare, då han i sto förträffliga afvandling em oso nyvsitetens fördelar och oskadhghedt I yt-sa falls ap i penbarar hans missbruk äfven Äuvana såg al vamu