Nära Ghampignoles, en liten by i Frankrike, tilldrog sig nyligen en sällsam händelse. En landtman hade gräft en varggrop och så : som lockmat efvanpå densamma bunditen lef-: wande gås: : En hans granne, som i skymningen varscblef den flaxande gåsen, och icke avade sveket-derunder, närmade sig och .nedstörtade. Be: branta sidorna i den åtta. fot djupa gropen som var trattformig: tillintetgjorde alla hans bemödanden att komma derutor, hvarföre han efter fåfängt rop om bjelp beslöt invänta daggryningen. Hav bade kvappt-fattat detta beslut och valt den beq vänligaste ställning han kunde, då en lu-: den varelse tungt nedföll öfver homom, . Se-dan han hämtat sig från första bestörtningen: kom han snart under fund med, att det var: — en varg, som äfven hade blifvit lackad af: gåsen. Han såg sig redan i andanom mellan bestens: käftar, då denne sednare försagd kröp. till andra sidan af gropen. På detta sätt tillbragte kamraterne den långa natten, troligen lika litet belåtne med hvarandras sällskap. Äntligen :om morgonen infann sig varggropens egare och blef icke litet storögd, då han i stället för en varseblef tvänne fångar, Den stackar mannen blef uppdragen : och kom till nåder 1gen smen den tudna kamraten. expedierades, utan allsköns förskoning. Denna händelse, som berättades i de Temp: med gårdagsposten, erinrar oss om en annan dylik här i Sverige för orskrisg 30 år sedan med en person som nu är Kyrkoherde 4 ÖsterGötbland.