ma återinförandet af en constiutution i Por-J tugal. Det är ganska natwligt att de absoluta Regeringarna, som icke frukta någonting så mycket som den poktiska friheten äfven måste söka lägga hinder i vägen för uppenbarel-l serna deraf, hvar belst de förekomma och för hvarje ny constitution, såsom ett befordringsmedel dertill. Men att detta hat och denna dumma fruktan skulle gå så långt, var lik väll svårt att förutse. Hvar och en känner hvad j legitimiteten betyder i Regenternas ögon. Hvad vore väl monarkien utan densamma, säga jun alla äkta monarkiska skrviftställlare. En vald monark är för dem en föga mindre styggelse än en president: ty den utgör jul redan ett faktiskt bevis på folksuveräniteten , och ett förnekande af monarkiens Gudsnådelighet, om vi få nyttja detta uttryck, men j folksuveräniteten, mena de, — hvad är den annat än en förklädd republik, — och får blott republiken ett finger med i spelet så griper den, frukta de, snart till med båda händerna, och släpper icke lätt sitt rof.7 — Mau döme derföre om vederbörandes förskräckelse för det convstitntionella systemet, då en ibland Europas mest legitima ättlingar, det lysande huset Bragenzas förstfödde, derförel skall uppoftras! Vi hade likväl sä när glömt, att Dan Mi-j guel ieke blifvit vald af Nationen till Regent öfver Portugal: han har med våld och list inkräktat thronen, och upprätthåller sig der endast genom sina grymheter och med tillhjelp af presternas inverkan på en vidskeplig och djurisk pöbelmassa. Vi lemna derhän, huruvida det är detta, som länder honom till absolution i suveränernas ögon; emedlerfid är beviset öfver den anda, som leder de goda Furstarne, ingalunda tvetydig, i fall tidningarnes förmodan verkligen skulle bekräftas, hvilket snart kommer att visa sig.