hf a RR ERA RR 2 MM IER SV FISAA PES kål 9 SUvIar ULL densamma blifvit utgifne, kunne vi ej heller å andra sidan undgå att anmärka dess både ofullständighet och otjenlighet i flera vigtiga delar. J syvnnerbet tillfredsställer den i många afseenden. föga deu fordran på lärornas enkelhet, som likväl är så bufvudsaklig i en lärobok för den obildade ungdomen, emedan man förgäfves skall söka att djupt och lifligt fösta det unga sinnet vid satser hvilka det icke åtminstone under någon slags form kan göra förtroliga för sin uppfattning och silt kunskapsbegär. Under sådana omständigheter är det särdeles glädjande att få katechesen omarbetad af en mar, från hvilken man är van alt se en djup och lefvande insigt i sitt ämne förenad med klarhet i dess framställning; som med snillets blick öfverser ock ordnar de serskilda delarna till ett sammanhängande helt och med hjertats okonstlade värma tolkar religionens höga sanningar på ett språk, på en gång motsvarande vår tids kraft i afseende på renhet och bestämdhet, och det öfver tidens vexlingar vpphöjda ämnets fordran af värdighet, allvar och. innerlighet. Till följe af en pligt, den författaren ur grannlaga skäl sig ålagt, har han af den brukligå läroboken upptagit allt hvad han trott sig böra eller kunna bibehålla. Att anmärka allt krad: författaren borttagit eller tillagt, samt alla de förän ringar han vidtagit i afseende på ordningen af ämnenas behandling, skulle göra denvi anmälan alltför vidlyftig; och då vi böra tro hvar och en af våra läsare någorlunda hemma i sina styeken uti den gamla kateehesen, anse vi en korrt framställning af den plan, efter hvilken den nya omarbetningen blifvit utförd, vara tillräcklig. för att kunna i allmänhet döma onr det nya arbetets beskaffenhet både i och för sig sjelft, och i jemförelse med det äldre. Inledningen, i hvilken förf. upptagit en del af det, som i gamla Kat. finnes vid. början af Andra Hufvudst. är af följande innehåll: Alfn menniskors.: vigtigaste angelägenhet och värdigaste omsorg bör vara att upplysae, förädlas och lyckliggoras. Medlet dertill är BRiligion, som är kuuskap oem Gud, samt derigenom lif och frid med Gud. Denna kunskap inhämtas dels genom. verldens betraktande, då vi från verkovingarna sluta: till orsaken, dels. genonr samvetets vittnesbörd, som är Gudse röst k menniskans bjerta, dels klavast och fullsräntlizast i den Hel. Skrift eller Bibelu.? De uppenbaras. Gud, så att vi lära kanna icke blot Hans höga egenskaper, att lan är evig och oföränderlig, allestädes närvarande, allvetande och allvix m. m., utan äfven Huns heliga vilje b ofseende på vårt förhållande tik honom. Eerifrån öfvergår förf. till de servskilda delirna eller Efufvudstyeckena i Katrebesen, hvilka, Irkhet med den gamla Katechesens, äro fem. Lagen, genom hwilken Gud i Gamla Testamentet i synnerhet uppenbarat för oss sin heige vilja, aftandias i det förste Huafvudstycket. Dess hela innehåll uttryckes genom följande Gudomliga föreskrift. som tillika bör vara rät