sinnade och ädla bemödanden, angrep han sjelfva personerne uti deras afsigter, samt åljög dem ett aristokratiskt intresse och ståndshögfard, såsom motiver för allt hvad de företogo. För att göra detta sannolikare hos mängden, begagnades några verkliga förhastanden såsom bevis, och derpå utskrek Argus genast att oppositionen icke var nognationel, och bifogade påståendet , att blott denna opposition drefs undan, så skulle snart en annan uppstå, mera genomgripande och uppriktig. Märkom härvid, att anfallet riktades endast emot Adeln och Bondeståndet, de enda der någon egentlig opposition fanns, och der man vågade anmärkuingar till ConstitutionsUtskottet. Intet ord yttrade han hvarken emot Preste och BorgareStånden, der oppositionen, så vidt den uppenbarade sig, var efter Argi egen måttstock minst nationell, eller emot Regeringens favoritprojekter. ) Det är förvånande att se dena likhet som äger rum emellan denna Argi politik under sista Riksdag, och den köpta Demagogen och Blanksmörjstillverkaren Hunts hbandlingssätt i sista Engelska Parlamentet, 1 reformfiågan. Denne Hant, bvars radikala och öfverdrifna deklamationer hvarje reformens vän rättvisligen fördömer, an-. sågs allmänt såsom köpt af reformens fiende; ty så snart billen kom under debatt, började han tala emot den, såsom icke nog genomgripande, icke nog nationell: alldeles som vår Argus i sitt Cerberus-kall emot oppositionen, Också ropade reformens fiender vanligen hör och bravo. ät Hunt, likasom Den Objudre Gästen sökte inbilla oss att Argus visste mer am hela oppositionen. Än mer: under de ny-. ligen pas:erade folkmötena, då den Engelska Pöhelfursten höll sina intåg i städerna och talte till folkhoparne, så var det egeotliga themat för hans yttranden, att det icke vore Eordernas och Aristokratjens, utan reformisternes och Whigs fel, om Engelska folkets rättigheter, åsidosattes. Afven häruti har Argus troget liknat honom, då han under och efter Riksdagen onphörligt lät förstå, att det icke få mycket var Regeringens, som oppositionens fel, att folkets sak ingenting vunnit, — Den Engelska allmänheten har like väl icke varit narr for Hunts konstgrepp, och bar till och med sträckt oviljan ända till hans blanksmörja, som den upphört att köpa, likasomallmänheten bär börjar ) Ett talande exempel. på det hycklade nilet lör nationens sak visade Argi manöver 1 frågan om skeppshandeln, der han länge antydde, ätt han vore i besittning af den rätta hemligheten hu: rn denna sak ckuöulle hedrifvac: men nan