den ullamnade Luta Frosten 1nuivudstaden; men har i förhastande så förplumpat sig dervid, alt han svårligen lär undgå en halsbrylande Action, såvida han ic ke dessförinnan får Indragsmakten om halsen. Han har, i sitt sista Onsdagsnummer, berättat huru ett oblidt öde träflat Öfv ersteLieutenant de Mottonis förslag att befordra commumnicationen emellan malmarne;? hurn den sistnämnde försummat den formaliteten — att förete Kongl. Maj:ts Tillstånds-Resolution. och, derföre blifvit afspisad med ÖfverStåthållare-Embetets Afslags-Resolution; huru stadens Råd och de Äldste skola yttra sig om inrättnihgen bör qväfvas i sin linda, eller uppdragas åt infödd Svensk man; samt slutligen huru allt detta innehär en faderlig omsorg för bibehållande af allmän säkerhet och hvad dermed gemenskap äger. För att förklara för sina Läsare den stora gåtan huru allmän säkerhet kan störas genom Herr de Mottonis Post, yttrar Stockholms Tidning i en not, att oroligheter säkert skola utbryta bland TidningsMadamerna, i fall de genom samma Postlinrättning mista sin förtjenst af Tidningsbärandet. Under förespeglingen af denna våda uppmanar han samma Madamer att pocka på lifstidspensioner, 1 fall inrättningen skulle få Högvederbörligt tillståndsbref. — Nu frågas billigt — huru har Stockholms Tidning, som hittills alltid röjt stadga och kärlek för lugnet, kunnat så förplumpa sig på denna farliga yttersta tiden? Hvar och en inser kitt, att hans not innehåller den brottsligaste uppmaning till myteri och uppror Fat kärringerrf: denna uppmaning är desto oförlåtligare, som han borde känna af Hr Fredholms Memorial i det bekanta Vatten-målet huru Kittretlig tiden nu är; huru vi hvarje ögonblick riskera att springa iluften genom elt enda löst ord, emedan vederbörande äro ex öläcio i en ängslan som om de natt och dag väntade Wiborgska smällen. Det är väl sannt, hvad åklagaremakten afven visligen anwärkt, pemligen att Svenska folket ännu icke är moget för dir ekta politiska bearbetningar; men gummorna äro dock. de mognaste af alla, och det var derföre aldrafarligast att börja irritera dem, under sådane oss niära omgifra unde oroligheter; som est rum i S:t Peter ;sburg och Preussen. Kan Stockholms Tidning, ehuru salarierad han, enligt Ålderman Argi attest, må vara, undgå å action för sitt snedsprång; — så kan han mera än vi. Men det är icke nog härmed. En ond andetyckes hafva bolt i den perma hvarmed han skref det olyckliga Onsdagsnumret. Han har, i samma artikel, äfven infört en ordagrann citation nr: Kongl, Maj:ts allernådigste Afslags-Resa ation på Öfverst-Lieutenant de Mottonis supplik att få söka befordra communicationen emellan malmarne genom en Brefoch Paketpost. Stockholms