icke att sätta Hr Pontin såsom beskrifvande Författare i bredd med, och kanske framför sjelfva Lady Morgan, ty det är icke nog dermed att Kans intre:santa framställningssätt fängslar uppmärksamheten, man slutar äfven med att älska honom för hans klara, .osökta, enkla reflexioner och den fosterländska anda som genomgår det hela. Genast på första sidan rycker Författaren ovilkorligt till sig Läsarens hela uppmärksamhet gerom den betraktelse han gör öfver Sverige såsom ett litet Europa för sig. Dess flora, dess trädslag, dess malmer och bergarter, dess landskapsbildningar dess sjöar, floder, vattenfall, dess herrgårdar, allt framställes här i hastiga och träffande drag såsom motbilder till hvad man resey vidsträckt omkring för att se i andra länder, På en resa i Tyskland, blir naturligtvis den Tyska postiljonen som utgör ett inventarium. I så många äldre Tyska romaner, ett. ibland de första föremålen för den resandes Byfkenrhet. : Vi meddela Författarens beskrifnisg på dessa offentliga personer såsom ett-pref ibland många , huru han vid hvarje teckning i förbigående, och utan att deraf göra några episoder förstått att infläta anmärkningar, öfver seder och inrättningar, som lemna Läsaren sjelf tillfällen till intressanta jemförelser med våra egna. Tyska postillionen, som förr varit en näs stan europeisk benämning på en grof, obore stad karl, är nu en tyst, allvärsam, nykter kask, hvilken endast. sysselsätter sig med sina hästar, med vagnshjulens riktiga lopp i de djupa spåren på nästan oberedda vägar, blåser i sin lilla trumpet — och stundom icke illa, — så snart någon mötes eller man är nära en station, och synes för öfrigt icke gifva akt på, om någon eller hvem som åker i vagnen. En eller annan gång stanpar kan vid betes-ställen eller krogar, på bestämda afstånd, då värdsfolket genast utkonimer, ger hästarna vatten, och några starka skifvor af ett gqvarter-tjockt mjukt bröd, som synes vara limpa. SjeMf förser sig väl knsken också med en eller annan schnapps, men nästan aldrig så mycket, att det märkes störa hans redighet: en följd kanske af det svaga gradtalet på Tysklands bränvin, hvilket sällan båller öfver 32. Den vya Postiljons-staten lärer vara inrättad på. militärisk fot, hvadan också en bestämd digciplin råder. Man sade, att personer derifrån kunna befordras till tjenster inom armden. Då skulle jag tro att de tjenligast kunna anställas: vid ridande artilleri; ty med dylika lämpoör fortskaffa de sin vegn, hvilked de nästan alltid köra ridande. (Forts, e. a. g.. Fn 3 na Se, GÅ a mr mT AA mv PA mv