Aftonbladet – 17 december 1831, sida 2

Till Redaktionen af Tidningen 4ftonbladet! Då Tit. varit så geschvind, att isitt blad införa den der qviceka Jagt-Historien, utur Tidningen Dagligt AMahanda, så anhålles, att Tit. jemval gunstbenäget lemnar i sitt blad ett rum för hosföljande små anmärkningar dervid?: I sist!. Onsdagsblad, af Tidningen Dagligt Allebanda, är införd en jagthistoria, hvari Red. anstält en den ifrigaste jagt efter qvickheter; men jagten har icke bbfvit serdeles rikhaltig. Jägaren har tvärtom skjutit flera bommar, ån man skall våga tro om den, som just sjelf annoncerar sig som mästare i konsten. Han kallar beslag å ostämplade meubler, som i klädstånd till salu hållas, ån bönhasjagt; men detta bevisar, att han ej vet hyad ordet bönhasjagt betyder. En sådan jagt fortfor ända till slutet af år 1320 och bestod deruti, att fuskande bandtyerkare hemsöktes i sina rum och, i händelse de funnos till fuskeri skyldige, fälldes till: böter samt mistade verktygen. Detta var bönhasjagt. Helt annat är, att hålla tillsyn öfver och hindra, olaga handel. Vidare rider den bönhasande calomniatorn derpå, att en hufvudman blifvit kallad åldermän, och besinnar icke, att dessa ord, ehuru medgifvas kan, att, på det ifrågavarande stället, det förra kunnat vara bättre passande, dock i hufvudsaken betyda detsamma; tan han har, under pojkglädjen öfver sin smågvickhet, endast sett grandeti en annans öga, men ej varseblifvit bjelken i sitt eget. Han må se efter och blygas. Hvar har han lärt, att frågor om olaga handel upptagas af Politie-Embetsoch Byggnings-Collegium? — MEET OT RN te ST ERE DE KIA TOS KET AE BITAR