Aftonbladet – 12 december 1831, sida 2

g, och i samma stund som Ministerer sjelf genomdrifver dess afskaffande, gifva de den på nytt insteg derigenom att de i den inamavibla kamaren inkalla en minderårig (Unga Foy är ännu student), hvars ålder förbjuder honom alt inom denna kamare ega säte och stämma, och som derföre ej kan åberopa andra föitjenster än ett bördprivilegium eller sin faders förtjenster. I en annan förordning hafva Ministrarne ikaledes misskänt kamarens constituerande myndighet. Visserligen kunde de råda E. M. att vägra sin Kongliga Sanction åt ett beslut som förelades ilögstdensamme, men deras pligt var att jakttaga lagens uttryckliga stadganden, och likv äl hafva de funnit för godt att lemna utan afseende ett beslut som ej blifvit fattadt förr än efter den mog paste rådplägning. Vidare hafva de icke tvekat att genom en förordning stadga öfver ett ämngy som kamaren behandlat såsom lazstiftningsfråga, och hafva på detta sält till en skänk af verkställande makten omskapat en obestridlig rätt, köpt med det blod som runnit för fäderneslandet. Slutligen hafva Ministrarna, ti!l trots för en proposition den de sjelfva förelagt kamaren och som denna redun en gång gifvit helgd, genom en annan förordning inom armeen fortplantat missbraket med titulärva värdigheter. Sire! Medelst dessa serskilda handlingar skulle Ministrarne, devigenom alt de sårat kamarens billiga ömtålighet, Inna störa den. samdrägt som, alltsedan E. Maj:ts minnesvärda imträde till regeringen, så lyckligen fortfarit mellan de tre Statsmakterne; wmwen Frankrikes Deputerade, med fullt förtvoende till den Furstes vishet som har den skönaste af alla benämningar att tacka för sin krona, framställa nu för ES M. sima klagomål, och hoppas att Ministrarne skola åter inträda på den constitutionella stråt, från hvilken de afvikil. Sådant är innehållet af oppesitiopens adress, och ehuru dess förkastande befriat Frankrike och dess representanter från den olyckan alt komma i ett öppet uttaladt, öendtiist förhållande till högsta yverkställan— e makten, må dock ingen förestaHa sig (eh Argus med sin vanliga halsstarrighet och närsynthet i politiken, säkerligen ej nnderlåter att utropa saken så) att Ministeren eller Iferr Casimir Perier genom detta förkastande vunnit någon seger eller ens någon fördel i opinionen. Nej, det är, tvifvelsutan blott ett offer åt Frankrikes lugn, i ett eritiskt ögonblick, som oppositionen gjort då den välbetänkt afstått från. genomdrifvande af en plan som exdast kunde försvaga verkställandemaktens myadi;het; utan att på något sält öka de öfrige statsmakternes eller gifva dem mera stabilitet. Deita synesock tydhigen af det sätt hvavpå de moderata libereda bladen i Paris yttra 8 Rag Ten nl fla bön am mo til ot ning