af ishafvet ända till 1,650 lieues, nemligen då väderleken gjort svön fast och glatt. Om det är kallt kunna de endast färdas omkring 1,000 lieues, ty slädan går då tyngre, När kölden är ganska sträng, fastna medarne i den, och man måste använda stort bemödande för att lossa slädan. Under sommaren föda bundarne sig. sjelfva genom att gräfva upp råttor och mullvador, som finnas till stor mängd i dessa trakter. Om hösten börjar man att föda dem med fisk, i synnerhet sill. Då de af denna föda blifva feta, sätter man dem bland spannet och svälter dem en vecka eller mera allt efter deras hull. Deras fetma blir af denna regime compact, och först då kan man använda dem till långa reso Utan svältkuren skulle de vara odugliga till att draga och endast blifva en börda för husbonden. Den lårga vinternatten i dessa nordliga trakter, som räcker från slutet af November till slutet af Jänuari vore ej obehaglig, om icke den tjocka luften förorsakade skjörbjugg. Att resa går ej fort, men man kan utan afbrott resa både dag och natt, ty måpen är ständigt uppe. Kölden är ej så stark som man skulle tro. Under tre vintrar har den ej gått öfver 40 grader Reaumurs. Köldens styrka mildras af de häftiga vindarna, I Jakutsk, som ligger mycket langre i söder, går kölden ända tilt 51 grader. Man försäkrar alt byn Omekon, på höjden af Indighirks, är det kallaste stället i Jakuternes land; likväl än temperaturen derstädes dräglig och invånarne skydda sig mot kölden genom kläder af renhudar som på en gång äro varma och lätta. Sommaren är den obehagligaste årstiden; hettan är lika ovanlig som odräglig. I Juli månad stiger thermometern vid Nijni-Kolymsk till 38? i solskenet. Myriader myggor oroa invånarne. I skogarne, hvarest invånarne i synnerhet slagit. sig ned, bilda de i ordets egentliga mening, tjocka skyar. Den orenlighet, som svön förut betäckt, fyller luften med qvåfvande ångor. Vatten och smuts hölja marken oupphörligt, emedan äfven i den hetaste sommar jorden aldrig uppvärmes mer än 6 a 8 tum djupt. En längre sommar skulle i sanning förhärja allt. Kusterna af Ishafvet äro betäckta med i drif-ved. Dessa trädstammar, som afbarkas af isen, föras med Sibiriens floder till hafvet. En resande försäkrar att man nära Kolyma funnit ett Campherträd ; detta synes, emedlertid osannolikt, emedan Kolymas branta lopp, som går från sydost, ej skulle tillåta ett Japanskt träd at: flyta upp från Östra Oceanen för att sedan föras till ishafvat ee