Aftonbladet – 9 december 1831, sida 2

kunde man gerna afskeda all polis, kronobetjening och domaremakt. Då man altså äger fullkomlig säkerhet i Embetet för de dagliga behofvens fyllande, men saknar all säkerhet å andra sidan, betalar man heldre några runstycken mera för ett dagligt bröd, än att spara dessa runstycken vissa dagar för att sakna bröd andra, ) Antager man denna sanning, böra icke Embetena upplösas, utan ägande rätten bör hållas helig; och hvad hindrar Herr Livnck att inträda i samma ägande rätt och blifva Bagare?) Jag förbigåt och gillar måhända icke vägarne till Åldermannavärdigheten; jag påstår eiidast att yrkena böra vara åtskilde, emedan sådant hör till ett väl ordnadt samhälle. Ägande rättens helgd, och säkerhet vid ekonomiska företag ), äro de enda grundvalar bvarpå ett folk kan bygge sin förkofran och trefnad. Om Bagare, Bryggare och Stagtare betala en viss afgilt till Staten, för rättigheten att förse en viss folkmängd med födoämnen, så är det analogt med att en Entreprenör kontraherar; att en Arinförsel af mjukt bröd, utan endast hårdt, som eger alla egenskaperne af en handelsvara, hvilken både lätt kan transporteras och förvaras. Red. anm. ) Insändaren har sannolikt icke iakttagit hvad vi uti våra föregående uppsatser anmärkt, att förhållandet med torrt bröd ingalunda kar vara svårare än med saltadt kött, fläsk, ost, smör, talg, 0. S. V., Som införas och fritt säljas på torgen, samt hos en mängd Grosshandlare och Viktualiehandlave. För att vi skulle kunna antaga det å motsatta sidan framställda argument om osäkerheten , vore.det högst angeläget alt åtmjostone förut hafva afgjordt hvaruti olikbeten mellan nyssnämnde varors lamplighet till förvaring består; eller hvarföre torrt bröd i detta fall skall utgöra ett undantag? )I Den värde ins. har härvid i vår tanka ; förblandat begreppet om ägande rätt och uteslatande rätt. Dessutam bar ju tvistelfrågan aldri varit om rättigheten att inträda i skrået, utan att älven kunna göra tillverkningen af torrt bröd till föremål för landtmannanäring. Hvilken säkerhet har väl Grosshandlanden i sina ekonpatika; förvetåg, An— nat än den som ligger I hans Kapital, spekulationsanda och beräkning af consumtionen? Hvilken säkerhet emot täflan har en klädesfabrikant, hvilken också tillverkar ett af lifvets första behof? Men har det derföre fallit någon in att säga på sednare tid, det endast j vissa Grosshandlare borde få handla med kaffe, vissa med socker eller tobaksvid inom samhället, må då äfven Stockbolms Bagare få njuta sin egande rätt. Det är äfven: er fördel för massan af folket att dessa Embeten finnas, synnerligast för ett så vidsträckt land som Svertge, ty derigenom att en större : folkmassa skall på så sält genom entreprenad förses med lifsmedel, kunna producenter inom Landsorter concurrera, och sälja Spannemål, Malt och Oxar. Baka, brygga, slagta :och införa till torgs, kunna endast de henmansegare, hvilka bo helt nära städerna. Dessa betala dock icke högre capitationsafgift, högre bränsvinsskatt och bevillningar , än de från de större Städerna långt aflägsna; de äga dessutom så många fördelar af sitt läge, närmare stora städers , vid försäljning af mjölk, smör, ost, ved, halm, löf, till och med granris, att de billigtvis börde de!a med sig åt öfrige Sveriges innebyggare, att förse ofvannämnde emheten med deras behof af producter, hvilka eljest sluteligen måste komma alt i första hand uppköpas af de närmast städerne. boende Jordbrukare ). Sverige äger 3 a 4 städer der denna fråga förekommer , hvaraf följer att pluraliteten af producenter vinner på dessa embetenus till varo, hvilken vinst, om de upplösas, endast tillfaller de närvinast boende, utan att man likväl äger garanti för behofvens ordentliga fyllande. Att den obemedlade äfven vinner vill jag längre fram hevisa. Staden vinner i så måtto att den kan controllera födoämnenas qvälitet och tillväcklighet, hvilket äfvestyras, om rättigheten blifver obegränsad. Stater vinner en indirect beskattning, hvilken i motsatt händelse för— svinners Man åberopar näringsfriheten. Att hvarje medborgare skulle vara berättigad idka hvilken bor gerlig näring sont helst, emot åtagande af motsvarande bor— gerlig tunga; men skall den borgerliga tum gan utgå, då nråste ju de som utgöra dem klassificeras, och det förundrar mig att Redactionev med sin skarpa och qvieka blick kan åberopa nämde lagrum, såsom stöd för Herr Lincks anhållan, då den tvärt om talar emot beviljandet. Eller skall Hr Linck och alla de Jordbrukare, som komma att baka åt honom, påföras bagare bevillnivg, och huru vill man rättvist fördela ev så? dan bevillnimg 2 Vid höga brödpriser torde ) Inså än daren är den förste som underrättar oss att heta hufvudstadens befolkning är af bagarne tagen på entrepres nad. För, många är denna nyhet säkert. angenäm. Wi chafve aldrig hört att en styckevis försäljning, hvaraf hvar och en köper efter sitt tycke, kan ka— las entreprenad. Vi ha redan en gång förut utvecklat att något binder äfven för aflägse boen-de jordbrukare att spekulera på handel med torrt bröd, icke ligger isa7