Aftonbladet – 3 december 1831, sida 3

Baleivsskop, HAFSORMEN I TOWNSHEND. (Ur Wiscasset. Yonkee) Sistlidne gårdag gjorde vi ett besök i Boothbay eller vid Townshend hamn, vid pass 13 mil härifrån, i ändamål att inhemta säker kännedom rörande de närmare omständigheterna af hvad som bar blifvit berättadt i afseende på hafsormen, sannolikt samma vidunder, som sistl. år vid samma tid besökte näninde bamn. I är upptäcktes han första gången sistl, söndag utaf M:r Chandler, lykttändare i nämnde hamn, men sist. tisdag visade sig vidundret på närmare håll och tydligare än förut från en udde på norra sidan af den så kallade vestra hamnen nära till Hr Smiths boning. Medan djuret långsamt passerade förbi denna, jemte några andra små nddar, nästan parallelt: med stranden, hade man bättre tillfälle att varseblifva dess längd, än förut varit möjligt, i synnerhet som det på ett afständ af mindre än 60 fort samm förbi den landtudde, på hvilken Hr Smith och hans bror stodo: Sålunda gick det fram och tillbaka flera gånger på circa 150 fots afstånd från Hr Smiths strandbrygga, hvarest 10 eller 12 personer betraktade det. Då vi voro på stället och på de särskilta punkter, hvarifrån djurets lingd upps skattades, samt det åter visade sig samina morgon vi anlände, knuna vi vara förvissade att denna längd, enligt beräkning af 10 eller 12 aktningsvärda borgare i Boothbay, icke kan mycket afvika från verkligheten, Alia de, som sågo hafs ormen, ville aflägga cd ;å att han ej var mindre än 150 fot, men de; fleste voro beredde att under edsplikt betyga det han var 200 fot. Tjockleken kunde ej med någon noggranhet bestämmas, emedan blott delar af krvopa pen kunde skönjas under dess våglika rörelser. Likväl tycktes den ej på något ställe vara fjockare än ett vanligt fastage. Derom voro alla ense, äfvensom att dess form mera liknade ålens än något annat kändt djurs. Färgen sy otes, i anseende till solens klara sken, så tydligt, att ingen stridighet ens kunde uppstå att densamma var bran på ryggen och gulbrun på buken. På ryggen funnos ej några upphöjningar; men hans böljlika röärelser under simmandet liknåde en blodigels, hvilket gjorde att ryggen tycktes hafva sådana knölar, som de omtalt, hvilka hittills sett bonom.; Huf vudet, som tydligast kunde varseblifyas, tikvade hufvndet på en sook eller tomtorm — platt of vanpå samt smalare framför och baktill. Fastän så ofantligt läng gjorde han åtskilliga ganska korta och qvicka rörelser, hvaraf kan slutas att kroppen ej kan vara af särdeles stor diameter, Under en af dessa vändningar syntes bufvudet och stjurten vara mindre än 20 fot skiljda från hvarandra. Hvarken ryggeller bukfenor kunde åf någon upplickas. Hvad som mest förvånade oss, var vidundrets rörlighet, ty straxt efter sedan det mättat sig med koljor, som det tydligen jagab in och slukat med mycken skålhet, samt deraf syntes vara tungt for en viss Mir VWebber ut i en-liten båt, i ända