ucuUs TOT ufiugadt OLCIP SF AUUC-TATLCT9 UaLUT, seem Förgäfves. Min röst var en ropandes i ök nen. Man ville i mig endast se en St. Simonist, en sjuklig sentimentalist, en svärmare, en revolutionär, radikal, en jakobin 3 ty namn på sina motståndare fattas aldrig dem, som vilja opåtaldt förtrycka och Iefva i lugn på mensklighetens graf. — Jag sökte menniskor, verkliga. menniskor, som voro och ville något, oberoende af deras e— golsm och, partianda, deras embetsmannaoch societetsförhållanden, deras ekonomiska sträfvande. — Jag sökte dem i allmänna samqväm, då jag trodde mig sakna dem i den enskilda Societeten. Jag har icke finnit hvad jag sökte. Innerligt är jag dock öfvertygad, att den närvarande tiden bär en bättre i sitt sköte, att inom 20 till 30 år en värdigare, kraftfullare och mera bildad man skall framstå att visa i ett klanene ljus hvad jag velat. Och jag har då ieke lefvat förgäfves; och man skall då kan hända inse, att jagicke varit oförtjent af uppmärksamhet, att det svårmod, den sjukliga sentimentalitet, den böjelse för paradoxer och Extreme man tillagt mig, — om de funnits — varit af den ädlare arten, och haft sin grund i aning och medvetande om en bättre vishet än Journalisternes och Diplomaternes, af en mera djupgående och omfattande princip för politik, för bildning och uppfostran, ån dessas, som tro. sig stå på höjden derföre, att de icke stå på djupet, som äro klara endast genom sin ytlighet och friska och kvaftfullä endast genom sin fräckhet. — Måhända skall man en gång finna, att jag kunnat verka något godt för I mitt slägte, om man tillåtit mig att göra det på mitt sätt, att om. mina skrifter gäller hvad en vän sade om mitt sätt att räsornera? du synes alltid utgå ur ett oredigt chaos, och det är, obegripligt hvarifrån du på en gång kan utveckla. så myeken: klarhet. — Mängden anser för oreda hvad som icke öfverenstämmer med dess vanliga sätt att se, ochvill aldrig begripa, att hvad den genast förstår, blott kan vara det förut bekanta. — Det vissa är, att få menat menskligheten bättre än jag, att få varit mera beredda, att, för helgden af dess högsta: intressen uppoffra alla yttre fördelar och sjelfva lifvet. Mig fattades kanske, för att bättre lyckas, endast en. verkelig vän, som, ekonomiskt klokare, ledt mig genom Stockholmslifvets labyrinther; som gifvit en . bestämdare rigtning åt mina idders och känslors flödande åder, som värderat mig och mitt sträfvande nog, för; att till mitt bästa offra en. liten del af sin tid och sitt ekenomiska förstånd. Allt hade då utan tvif: vel varit annorlunda. Nu bar man icke eos vårdat sig, att med en Recension, som för tjentdetta: namn, hedra denna Statsonr Uppfostrings-fnastitut dettv litterära The— ma , som, ehwad fel de än! må äga; detk ostridigt äro Idt-rikarve :och mångsidigare,