nyss antydda. farhågan att några spannemålstransporter icke skola hinna ankomma sjöledes, i hvilket fall en verklig hungersnöd, jemngod med den sista i vestra provinserna anses oundviklig. Äfvenså klagas det i hela den delen af Halland, sora består af lerjord, öfver förtviflade utsigter. Vi införa här nedan ett bref från detta ställe som blifvit oss meddeladt; det är af den 16 November: Efter den hungersnöd som under sistl, vinter öfvergick äfven vissa delar af denna provins, hade vi i sanning .baft ett dubbelt hbehof af någon ersättning uti en mera välsignad gröda detta år i säd och potatoes. Olyekligtvis kan den som ser sanna förhållandet likväl icke smickra sig härmed. En stor deblaf länet består af. styf lerjord, som vid lyckliga omständigheter iiväderleken ger en vacker och ymnig skörd; men i;år inträffade först eit öfverflödigt regn och derefter torka, som på många ställen gjorde att isynnerhet potäterna icke det ringaste kunde komma sig före. BDBetta förhållande gifver de. mörkaste utsigterv för vintern, ty de fattigare bönderne äfvensom alla torpare och dagkarlar voro redan förut så ntarmade, alt de hade intet att förlora. Öfverallt kan man nu fåven dräng eller piga utan lön, endast emot födan till våren. Den som har i friskt mione huru stora skaror i början af året vandrade omkring, ryser vid åtankan på ett lika öde för nästkommande år. Jag känner många hushåll, som icke äga mer är 3 34 veckors lifstuppehälte qvar; efter den tiden måste barmhertigheten från statens eller enskildas sida lifnära dem, Det onda förvärras deraf, att Possesionaterne ännu på flera ställen fortfara att bränna upp säden, och man kan då lätt föreställa sig huvu hvar och en längtar efter årets slut, då hvänviossbränningen åter skall blifva instäkd. Absolut brist på spannemålär väl icke, men sista årets bittra. nöd har så ökat fattigdomen att de fleste icke hafva något att köpå för. .