Aftonbladet – 29 november 1831, sida 1

utrikes: POLSKA REGERINGENS SISTA PROKLAMATION. (Forts. fr. gårdagsbladet). Hufvudstadens försäljningsplatser,. blefvo snart öfverflödigt försedde och alla magaziner fylldes å nye. De båda från fienden -: befriade provinserne använde all upptänklig möda och uppoffring för att gå Styrelseus önskningar till mötes. Ännu blott -10 dagar, och hela vår styrka återförenades, våra magaziaer voro fulla, och Polen kunde ega visshet att se sin hufvudsfad räddad och dess sjelfständighet oåterkalleligen betryggad. Dessutom hade Romarino angripit Rosens corps, drifvit den öfver Bug, tagit Terespol med storm, förstört Ryssarnes ofantliga förråd i Brzsesc; han hade dödat 2000 Ryssar och tillfångatagit lika många. Skinpgrandet af våra stridskrafter hade icke förblifvit någon hemlighet, och likväl wvågade icke fienden anfalla oss. Alltsedan slagel vid Grochow hade han sorgfälligt undvikit drabbningar, och man var icke förundrad att finna honom föreslå underhandlingar. Det är nu fullkomligt bevisadt, att. såväl Regeringens President Krukowiecki som en bland våra populäraste Generaler Prodzynski. låtit af. underhandlingarne föra sig allt för långt. Det är lätt att i denna sorgliga cataströpbe urskilja hvad som bör tillskrifvas vapenlyckans skiften, beskafferheten af vår ställning, oskickligheten eller odugligheten eller till och med förräderiet och trolöshetep. Nedslående och högst oväntade händelser blefvo der olyckliga följden af nyssnämnde underhandlingar. Oväntade voro de i sanning; ty krigets vexlingar måtte ha blifvit så vidriga som möjligt, så kunde dock hvarken Riksdagen, Regeringen, Armåen eller till och med inovånarne i War-! schau någonsin föreställa sig att hufvudstadens försvar skulle få en så hastig och olyckg utgång. Under det 500 kanoner dundrade utanför, gingo Warschaus invånare i Jugn omkring, på gatornpe och : misstänkte ingen öfverhängande fara, emedan de icke erhböllo någon befallning att begifva sig på vallarne. Blott en del af Nationalgardet och dess Artilleri var nog lyckligt att få deltaga i striden, under det Säkerhetsgardena, hvilkas tillgifvenhet och mod voro så kända och bepröfvade, snart sagdt alldeles af