Aftonbladet – 26 november 1831, sida 2

personer derstädes under. hvilkas uppsigt Dagbladet redigeras, väl låtit införa hvad som kunde bidraga att förringa tron på att ryktet fanns till och kasta skenet emot OSS, men deremot förbigått: sådana vittnesmål som intygade att en mängd :per-oner omtalat ryktet i öppen bod:? Emedtertid qverstår det resultat att Poliskammaren blott från de tvänne personer som först uppgåfvos, emedan man icke ansåg sig böra göra någre flere onöd:gt besvär, erhållit visshet om att ryktet varit gängse på fem olika håll, utan minsta beröring med hvarandra, Det var visserligen ohöfligt att vi genom vår berättelse råkade förekomma Polisen och gifva anledning till den besigtningsåtgärd som genast skingiade all möjlig oro, men då vi icke finna att denna autoritet på något sätt är förödmjikad af att hafva mottagit en sådan underrättelse, så förstå vi också: icke orsaken hvarföre man så mycket äflas att få ryktet tillintetgjordt. Nya Argus som genzst med wycken pomp lyftade sitt stora slagsvärd för att slå ihjäl oss, omgjordad af det stora Dagbladet i stället för kyller och harnesk, har i dag åter trakterat med ett aftryck på tvänne hela spalter med mellanstag. : Lyckligtvis lefvå vi dock ännn med litet lif, åtminstone till årets slut — få se huru det går det nästkommande. Menniskans lif är korvt, och tidningarnas stundom ännu korrtare! Vi önska blott att Argus, som ununtfera mycket liknar gamla s. k. krubbitare; deti att han gnager på samma ämne så länge ständerna stå bi, icke sjelf deraf må få magref och-sluteligen tvinsoten, i fall han glömmer borrt att Inhösta något mera närvande foder. Argus synes på sina gamla dagar hafva fått en serdeles aversion -för pigor och lärgossar. Det tyckes: annars med afseende på det 1ifrågavarande ryktet, att just den omständigheten, att det varit gångse bland den mindre bildade massan, gjort det förtjent af vågon uppmärksamhet, emedan den icke alltid undersöker och pröfyvar innan den dömer. Men Dagbladets Adjutant i Nya Argus som numera aldrig talar med sämre folk och. förmodeligen aldraminst med sin städerska eller lärgossarna på sitt Tryekeri, emedan sådant strider emot dess ofrälse moral är naturligtvis lika blind för detta skäl, som alla andra, sedan han framför allt svorit vår undergång. Då hav härtill endast behöfver, likt den väldiga faysarenr i Munchausen, upplåta sin ena näsborte, för An . .