Aftonbladet – 15 november 1831, sida 3

Laleidoskop, EN BLICK PÅ TIDEN. (Skrifyet i September.) Det är så höstlikt och så kallt på jorden, Der täflar stormens tjut med härars gny: I hvarje språk förstår man snart blott orden Om strid och död, och frid och glädje fly. De stera tro sig skapta att förtrycka, Och alla små — de vilja stora bli; De akta föga mensklighetens lycka — I blod den dränka, drunknande deri. Hvad hafva fridens barn då mer att göra? Månn? blott att makligt lägga sig till re, Och att på afstånd stridens åskor höra Och fly och gömma sig inom sitt ho? Nej, blott den fege flyr, blott den sig gömmer , Som fruktar sanningens och dagens ljus; Er redlig man står fast och aldrig glömmer , Att sanningen står qvar på tidens grus. Vi skola alla inför häfden svara, En framtid kallar oss till doms för sig. Den store der skall kanske liten vara, Och domen blifver oföränderlig. När våldet härjar och den starke plundrar , Och intet heligt finns för tyrannit; Hell den, som ej blott stilla står och umndrar, Men träder fram till kamp med kraft och i nit. Det onda segrar ej. Dess vågor välla Väl högt i brusande oeh störtadt lopp; Men det försinar i sin egen källa, T VR SA a er Vr