Aftonbladet – 15 november 1831, sida 2

af det rykte hvilket finnes omnämndt i vårt Lördagsblad, och bladets utgifvare var i går uppkallad för att lemna några upplysningar härom. Stockholms Dagblad har i dag om detta ämne en mycket illa uppfattad berättelse, hvilken vi i så måtto nödgas beriktiga, som Notarien Hjerta väl ansåg sig böra främst anmäla, hvad husfolket hört från olika håll, men alldeles icke på sätt Dagbladet yttrar, förklarat dessa autoriteter vara de enda, på grund af hvilka han gjort berättelsen. Då det visar sig att personer finnas hvilka gerna skulle vilja tyda vår uppsatts i detta ämne till det värrsta, så anse vi högst nödigt fästa en noggrann uppmärksemhet derpå, att vi endast angåfvo bela rycktet såsom en föga trovärdig historia. Vi satte den derföre till och med i bredd med den gamla aldrig bekräftade sagan om mamsellen-i pelisen, hvilken dock på sin tid gjorde ett visst uppseende. Ändamålet med uppsatsen var således tydligen ingenting annat än, att gifva en väckelse åt dem, hvilka kundeega sig bekant, huruvida någon grund finnes till berättelsen, att angifva det hos vederbörande. Antingen ehålla vederbörande en sådan ledning, eller icke; och i sednare händelsen är det bästa ändamålet vunnet, nvemligen att hvar och en snart öfvertygas om osannfärdigbeten af ett rykte, som emedlertid, om det fått växa utar att man fästat uppmärsamheten derpå, kunnat väcka någon oro hos en och annan Jättrogen, serdeles bland de iägre folkklasserna; Erfarenheten från andra ställen är i detta fall en ledare som ej bör föraktas. Måbända skall någon härvid anmärka, att just berättelsens införande i en tidning bidrager att öka oron, derigenom att den ger en vidsträcktare offentlighet devåt. Så är Nkväl ieke förhållandet. I samma mån allmänheten finner att saken blir föremål för offentlig discussion, få de villrådiga slutsatserna en mera bestämd punkt att hålla sig till, och sedan saken blifvit föremål för antoritets behandling, afvaktar man utgången häraf såsom stöd för sitt omdöme. Vi fortfara derföre att anse oss hafva gjort vederbörande en tjenst medelst sakens upptagande i vårt blad; och att vår uppgift icke åstadkommit någon större oro än förut, ehuru gerna man ville insinuera det, visar sig bäst deraf att folket utan ohälsa pumpär ur Södermalms torgs brunn nu lika flitigt som förr. Då bladets Utgifvare inför Poliskamaren lemnade alla de uppgifter han möjligen kunde anse tjena till ledning för någon undersökning, föreställde han sig likval icke att dessa upplysningar borde betraktas annorlunda eHer anses såsom föremål för of