Aftonbladet – 8 november 1831, sida 3

äga af Scribe, uti hvilka vanligen mat är en hufvudingrediens. Oaktadt detta äger fulit ut samma tjusningsgrad i Stockholm, och vi tro i hela verlden, som i Paris, och oaktadt Ir Sevelin spelar Magermans röle ganska naturligt, så har stycket kanhända miadre förtjensten af Papropos här än i Frankrikes hufvudstad, som hvimlar af originaler till den hungriga hjelten. Sannnolikt korcmer den också derföre icke att blifva ibland de lånoglifvade. Emedlertid har detta skådespel föranledt en epilog inför den stora läsande publiken, af en ganska egen art. Herr Magerman, som bland sina speculationer på en middagsmåltid äfven. hade den, att undfägna en af personerne i pjesen Hr Hörnsten, med några verser till hans bröllop, råkar under det han letar derefter i fickorne, att i stället draga upp åtskilliga andra papper och deribland äfven verser till Farbror Mårten. Häröfver har en bland våra tidnoingsutgifvare Stockholms Posten, blifvit så ond, att han i förargelsen sjelf upptäckt för sina Läsare det den ryktbara lefvernesbeskrifningen om Farbror Mårten, hvars förträitliga egenskaper sistlidet år berättades ha giort fareur inom Enkhuset härstädes, egentligen lärer ha varit en sjelfbiografi, elt testamente bvilket bemälde Utgifvare i känstan al någon påkommen ålderdomssvaghet ville lemna allmänheten till åminnelse likasom Ronsseau gjort i sina confessions; och Goöthe i dess Aus metnem Leben oc s. v. I anledning häraf har åter Herv Sevelin i dagens Allehanda låtit inflyta en annons, att verserna om Farbror Mårten voro en tillsats af honom utom rollen, för hvilket han blifvit pliktfälld til 53 B:dr Banko — och det var tillägger han, icke stort mera värdt. Att se två sådana personer som Herr Magerman och Farbror Måten i strid med byarandra, är utan tvifvel en af dazcens betydligare händelser, och publiken väntar med spänd uppmårksamhet på utgången. Vi önska härvid endast att Hr Masermans aptit icke måtte vara allt för, stark, tv man kan i sådant fall icke veta huru det går med Farbror, i synnerhet om han fortfarit alt lägga lika flitigt på. hullet som den tiden han af den Objudne Gästen utfördes på gräsbete ). Ön S:t Helena har, enligt all sannolikhet, tillkommit genom en iordbälning. Sedan dess upptäckande hafva flera dylika försports hvaribland nåora så häftioa att