SS MER. a sf MV ANA ett citationen icke bevisar någonting, emedan den alls icke är på närvarande fråga tillämplig. Schlegel söker blott ådagalägga att man ej bör förhasta sig i omdömet öfver de påtagliga anachronismer som i medeltidens monumenter förekomma; men bestrider ingalunda derag eller andra sådanes egenskap af anakronism. Serdeles oegennyttigt var det af författaren i Conversationsbladet, att tillägga den senare citationen ur Schlegels arbete. Till denna åsigt (den som ej stötes af anakronismer) kunna vi nu icke återgå c., ty den bevisar för oss allt hvad den förmår, derigenom att den förklarar Anakronismer numera icke tillåtne eller ursägtlige, och det är just lufvudsamman af allt hvad vi sagt. Det enda som egentligen rör åmnet i besagde artikel och som kunde för oss finnas besvärande i fall det ej grundades på fullkomlig okunnighet i gamla Spanska historien, är det påstående, att det vore historiskt sannolikt det en Prins af Urgel kunde vara regerande efter det Gyllne skinns orden instiftades (1429) emedan de sjelfständige Spanske Staterne icke förr än under Ferdinand Catholici tid sammansmälte till ett helt (1492), och sålunda — påstår Conversationsförfattaren — uppkomfoer en latitud från år 1429 till 1492 för Cataloniens och audra Spanska Staters sjelfständighet under hvilker tidpunkt eu Prins Urgel kunnat få nämnde Orden m. m. Hvad som är sannolikt för författaren i Conversationsbladet veta vi icke. Men vi kunna tjena honom med historiska san ningar, om hvilka han sjelf med — litet besvär kunnat förskaffa sig upplysning. Att hela Spanska Monarkien först under Ferdinand Catholici tid förenades under en spira är obestridligt, men detta skedde redan 1474 och vi inse till en början icke hvarföre latituden skulle utsträckas till 1492, då den sista Mohriska staten eröfrades, ty i denna lärer väl icke författaren vilja söka några Prinsar af Urgel, Besagde latitud försvinner dock helt och hållet, då man påminner sig att redan långt före Ferdinands och Isabellas tid och före Gyllene Skinnets alla sjelfständiga småstater försvunnit, och att den christna delen af Spanien var delad i tvenne stora riken, Arragontenr samt Castilien med Leon. Den sista sjelrådige småfurste var just en Grefve af Urgel som af sin medläflare om Arragoniens kvora, Ferdinand den rättrådige, tillfång togs omkring 1412 och dog i fängelse. Hvad vidare beträffar Cataloniens at författaren anförda sjelfständighet mellan 1429 och 1492, så förhåller sig dermed så , att Catalonien redan år 1137, då Raimund, den siste Grefven af Barcellona och Herre öfver Catalonien, förmäldes med Petronella, arfyvinge af Arragonien, blef förenadt med Arragonien, hvarifrån det sedermera alldrig var