Aftonbladet – 4 november 1831, sida 2

Snille, outtömlige ressourcer i bevisning och dialektik, vidsträckte kunskaper och i hög grad öfverlägsna oratoiiska talanger veroc, under denva märkvärdiga debatt nästan uteslutånde på deras sida som för sverade Pairskapets ärftlighet; all den vigt personer kunna gifva åt en politisk fråga trädde i härnad mot saken, tidsandan, och likväl segrade denna med: en i denna Kamare snart sagdt. hittills osedd majoritet, Då denna debot kan anses såsom en. slags disputationsekt öfver din vigtiga fråga Lburuvida en historisk, är!tlig, såkallad återhållande och conseerterande princip numera är nödvändig såsom en integrerarde del af Statsorganismen elter icke, måste discussionen inom Franska. Deputerade-Kamaren vera af högt intrresse äfven i vårt land; der opinionen är allvarligen sysselsått med tillvagabringåndet af en ändamålsenlig representationsförändring och der sålunda hvarje ny id, hvarje ny utveckling af redan erkända satser i denna väg, såsom ev ledning för omdömetfär af högt värde, Ett ämne hvari den vidtfrejdade Rorer Collard; den unga, glänsende Thuers, den snikliike Bignon, den djupsinnige Guizöt utvecklat hela sia oratoriska förmåga äger dessutom redan derigenom ett stort uteresse för hvarje bildad läsare. Vi meddela derföre bar det bufvudsakliga af dessa tal, med uteslutande af allt som innehåller omsågningar eller serskilda Talares begagnande af samma yttranden af ergumenter, Herr Daunouw var den förste sem något omständligare yttrade sig i ämnet; hans anförande förbigå vi (ehuru det med myckeno uppmöärksambet och under djup tystnad elhördes,) emedan det egentligen icke innehöll något öfver principerne utan endast facta med serskildt tillämplighet på Frankrike. Kärnan af discussionen fram trädde följande dagen med ett tal af Herr Thiers? Vi arbeta alla på danardet af en Monarkiz detta år vår allvarliga föresats; välan; det är vigtigt att vi veta hvad vi komma att göra, alt vi rätt förstå hvarandra i afseende på de verkliga vilkoren för monarkienz; deitill finn. s intet ypperligare tillfälle än discussionen öfver Pairskapet, Hurudan : utgången än må blifva, skell det bikväl blifva nyttigt att fullt reda för oss det mål hvarefter vialla stväfva. För fyratio år sedan ville Fiankrike ock bilda en monerki. Frankrike ville detta upprigtigt, ville det med hela sin själ; och likväl alstrades intet aonat än denna löjliga constitutiop af år 1791; som hela verlden teg för en monarki, som i sjelfva verket tycktes vara det, som fick nationens byllving och ed såsom sådan — men som några dar derefter försvann såsom en skuggbild,