(Insändt). Det torde ej vara olämpligt att yttra ett och annat i anledning ef de både musikafiska och icke musikaliska reflexioner, som i åtskilliga tidniogar blifvit meddelade, sedan Mille Möllers sist gilna concert. Att Nille M. redan för tvenne år sedan, genom stna ovanliga musikaliska anslag, ådrog sig en allmän uppmärksamhet, visade sig af det efelude bifall, hon erhöll vid de trenne tillfallen hon då för fullt bus uppträdde som Sångerska. Att sådant nu ej inträffade, bör man ej kunna tillskrifva kallsinnighet för åen lofvande talenten, utav torde andra sköl, bvilka här ej öro ändamålet att efterforska, dertill gifvas. Mille M. har, för sina år och för ain kroppsbildning, hunnit så långt man rimligen kan pretendera i teknisk färdighet och röstens böjlighet, hvilkei, förenadt med hennes säkra taktkänsla, ovanligt rena öra och intagande stämma, e? ful! anledning att i henne vänta en stor Sångerska. För att blifva en stor Sångerka, fordras att förstå och känna hvad man unger. Den intellectuela bildningen är för en kostnär lika nödvändig, som den mekamiska. För att vinna båda vore några års vi tande i Stockholm nödvändigt för M:lle M, Huruvida hennes fars tillgångar medgifva alt ensam bestrida hennes ändamålsenliga uppfostran här, är obekant, likväl har ryktet förmält, att hans afsigt varit sådan vid hans senaste hitkomst. Skulle den sist gifne concerten möjligen lagt hinder för denna berömliga afsigt, torde en musikalisk soirge, gifven af Mille M. förskaffa henne en inkomst tillräcklig, att, åtminstone till någon tid, betäcka kostnaderne för bennes vistande och bildning här. I dylikt fall, torde anledning vara att vänta samma interåt som tillförene af Stockholms konstälskande publik. Hr Berg, så fördelaktist känd som Sånglärare och för sitt musitaliska nit, omfattar säkerligen med välvilja tillfället att bidraga till den unga Ca rercsk ans fartosrenda na knnstens hann.