och då de ändtligen afföllo, likt en förviss-! nad frukt, måste Frankrike nödvändigt betrakta alla andra makter som hemliga eller uppenbara fiender, liksom det ansåg hvarje folk som vän. De throner som derpå i några stater ramlade, de skakningar som följde i andra, den oroliga rörelse som lopp genom alla, visade huru förskräckligt en falsk politik hämnar sig. Då Konungarne förenat sig mot folken, förenade sig ock dessas tankar mot Konungarne; det exempel de förstnämnde gåfvo följdes af de andra, och så kom det derhän, att Frankrike, det man genom en sådan politik isynnerhet velat fjettra och binda, genom en fri valfrändskap åter stod i spetsen för de nationer, som sexton år förut stridt mot detsamma som mot den oförsonligaste fiende. De Belgiska fästningarna, dem man uppbyggt mot Frankrike, föllo på en gång som en fruktansvärd stridsgördei i dess händer, så att man nödgades åter nedrifva det egna dyrbara arbetet; och så gick det äfven med alla Europas: politiska förhållanden. Systemet hade tillintetgjort sig sjell och måste imot sin vilja räcka dödsfienden en vänskaplig hand. Må denna stora lära icke förglömmas, ty den skulle åter upprepas om man ånyo ville försöka det gamla, Men nu visar det sig tillika, att Frankrike i sin inre intrigstid icke vunnit något utan endast bibehållit kraften att åter kasta den utaf sig. Frukten af segern kunde icke vara positiv; den bestod blott i ett undanrödjande af hinder. Ännu återstår att åstadkomma allt annat som först kan gifva segern värde och bestånd. Just detta är hvad många så ogerna vilja tillstå, deri ligger upplösningen till hela gåtan af det är varande läget, hvilket till en del företer större svårigheter ån: det fann före sig. Äfven af nu varande vregering har man fordrat detsamma som af Bourne för 16 år sedan, och förstår den icke att uppfylla denna fordran, så skall den, likt jourbonernes, största tillsamman, Hittils har den ej förstått det. Man har ökat budgeten med en half milliard för att bereda sig till krig utan att ega mod till deras utförande, Skulle drömmen om ett allmänt afväpmande gå i fullbordan, så stode man med budgeten åter på samma punkt som under Carl X. Oeh då är frågan om den inre emancipationen ännu onpplöst, men med denna fråga är allt i allo förknippadt, och så länge Frankrike icke erhåller ett sjelfständigt lif i sira inre deltar, så länge det ieke blir befriadt och hvilar på fasta grunder i sina provinser och sina församlingar, så länge skola dess andliga och materiella intressen iche lugnas, så länge skall dess öde bli en Parisisk lekboll, som bof och folk ömsom kasa till hvarandra. t