Aftonbladet – 27 oktober 1831, sida 2

; — — ————K X— ??2-? ---—-—-—-— Om — —— A— —— ——— rr — — —— Lt UNSNHNHNHNwnNVVS ON och fängslades sedan. Utan afseende högg man in på de mest fredliga personer, som händelsen ditfört. De yttranden som fälldes i kamaren, då några deputerade beklagade, sig öfver lidna misshandlingar, visa huru litet: mar i sådana fall kan räkna på upprättelse, Slutligen hade en sådan ängslan utbredt sig bland största delen af invånarne, att de blott halfhögt vågade yttra sig öfver allmänna angelägenheter. Hvilka klagomål hade man icke öfver bela Frankrike fått höra från de liberala, om GCarl X och Polignae vågat handla så som nu Ludvig Philip och Peårier, ett år efter Julii-revolutionen och få dagar efter Warschaus blodiga fall! Denna rysliga katastrof synes böra mede föra ett outplånligt intryck på alla riationer, och isynnerhet på den, i hvars leder Polens söner så lång tid stridt och segrat. Och nu, då de förblödt under sin hufvudstads vallar, äro de, efter ett par dagars lar mande och väsnande, glömda; på gatorna: och bulevarderna, der hundradetals gatsån-gare drifva omkring och tusende trefärgade fanor förkunna de tre dagarnes lof, påminn ner icke en sång om de fallve hjeltarne, återkallar ingen sorgfana bågkomsten af den stad, som gjort oändligt mer än Paris med alla sina statsmän är i stånd att begripa, Måtte dock den man som man kal lar kamarens talent historique, måtte dock Thiers just i dessa dagar för Frankrikes kamare, för verldens ögon, i Ministerens namn våga bevisa, att hvarje tanke på Po lens sjelfständighet är en chimöre! Ett folk. som räknar 14 milioner själar, som har tusenåriga häfder och som med ett i nyare historien ohördt hjeltemod in i sista ögonblicket försvarat sitt rykte och sin åra, gina förfäders arfvedel — skulle tanken på ett sådant folks sjelfständighet vara en chimere? Är detta okunnighet, eller hån, eller låg-: sinthet? Det är allt detta på en gång, det är den fega grundlösheten ho: dessa smår menniskor, som tro sig kallade ett ieda den stora tiden, och nu, under bäfvan för dess förfärliga allvar, vända och svinga sig och blifva ostyriga och icke vilja tillstå att hela deras makt endast är en dröm som försvinner utan att lemna spår efter sig... Deraf den känsla af svaghet, som ligger till bevekelsegrund för det brutala handlingssättet; deraf den känsla af vanmakt som ryggar tillbaka för hvarje strid med yttre fender, och likväl med sjelfkär!lek och högmod vill ipbilia sig och verlisn att man alltid skall ställa sig i spetsen för nationerna. Må man blott läsa de sista fyra dagarnes diskussioner öfver förhållandena till yttre makter; de slutade med undersökning om frås gån, huruvida landet vore i stånd att ute härda ett anfall utifrån, och från mer än 2