Aftonbladet – 26 oktober 1831, sida 2

i hela, Tryckfrihetslagen; och det synes dä alltså otvifvelagtigt att Rätten bordt på vanligt sätt förelägga den anklagade att iörete denna sin bevisning: å viss rid förlust af rättigheten dertill, och först då dennes tid blifvit försuten, ålägga hocom ett svara i saken. Då vågrandet af detta benefcium juris förorsakat i detta mål. den anklagades fällande, oaktadt evidenta bevis fonnöog för bans oskuld; så synes det ieke vara utan grund, som flera ansett att råtten är honom nekad wvordenr (devegata justitia) — den farligaste och mäst upprörande afvikelse, som i lagskipningen kan förekomma. Att en oskyldig fälles, då en anpad uppenbart finnes vara den skyldige, strider mot förnuftet; och vi hafva hört tlere, som sned åtlöje åberopat deo ifrågavarande häviielsen såsom ett bevis på rättsformernas oriwliga pedanteri. Men laga ne äro icke oriwmliga, om man blott behagar uppsöka deras mening. Det är sannt att Kämners-Rätten; sedan den i Utslag förklarat, att Votariga Hjerta skulle stå författareansvar, ej kuzde, i en sådan sak somw denhä, ingå I pröfnio af bevisen, att Hans Excellens Grefye Ads lersparre var dev verklige Auctoro; ty Räts ten ägde icke afvika från sitt eget beslut. Men hade Kämners-Rätten gifvit detta prelimivära beslut ett mindre hufvudsaåligt innehåll, så hade hela trasslet förekominits: och den oskyldige undgått att fastna för stra ffyå följden. Tryckfrihetslagen staduar nemligen, ett Boktryckaren, tom icke ij rättegångens början företett namnsedel, skall stå författareansvaret, så framt icke Förs fattaren hos Domaren sig sjelfmant angife ver. För detta angifrande ar ingen pråskription; och man måste således a0laga, att det kan giltigt ske ända till desa målet kommit uvder aigörande af Domstolen ciler Juryn. Kenty om icke den i lag stadgade verkan ef detta I lag tillitna angifvande kall försvinna; så måste Domaren, då Bokiryckaren saknat npamnsedel, icke burdus väsga honom att stå författare-ansvar , uten helt enkelt ålägga honom at svara i aker. Han måste då ingå I försvaret för len åtalade skriftev, och, om sedan under ältegången den rätta Anectorno angifver sig, 3 är Rätten obehindrad att skilja den okyldige från saken och helt lätt upplösa snuten derigenom, att den nye parten får tel af hvad som föregått i målet och tillalle att yttra sig, i fall han har något alt läggas bvarefter och sedan sjelfva den åalade skviftens straifbarhet är pröfvad , Jomstolen, uti hufvudsakliga Utslaget fäller uctorn till det bestämda ansvaret, och undår den orimliga nödvändigheten att fälla den aklöse. Den så allmänt anmärkta besyonerlis a utgången af detta tryckfrihetsmål synes ss alltså icke härröra från sjelfva lasornes Prkaflenhot ban FA Pr sa AA hh so