ee ., ,, är att göra sig ett rätt begrepp om lagens mening. Och denna bör väl icke härledas ur isolerade ord, utan ur föreskrifternas grunder och deras jemnförelse sins emellan. Det är sant att KämnersRättens definition synes hafva orden för sig; men hvartill båtar detta då den har meningen och andan emot sig? Skulle man verbalt tolka det ifrågavarande uttrycket, såsom KämnersRätten gjort; så kunde man med lika mycket skäl kalla stämningens uttegande för rättegångens början, som comparitionsdagen. En sådan definition hade åtminstone ett stöd i SkepmålaBalken (Cap. 3: 2.) der det står att: stämningen är rättegångens begynnelse. Men att så beskaffade verbaltolkningar Ileda till orimligheter, är tydligt och klart. Vi tro således att KämpersRättens verbalö definition på uttrycket Rättegångens början är allt för luskränvkt, och att de deraf härledda slutsatser i följd deraf äro origtia. Det finnes icke, på något ställe i lagen, stadgadt, att Boktryckaren ekall owvilkorligen på sjelfva comparationsdaegen ingifva namnsedel; men i RättegångsBalken, hvars tillämpligbet på Tryclfrihetsmål KämnersRätten sjelf entagit,) finnes derewot det stadgandet: ett om en part begär vrådrum för att skaffa bevis, bör Dömaren icke oskäligt neka det, utan lägga honom niss tid före vid vite, eller vid äfventyr att saken ändå afgöres. Denna billiga före. skrift, ett prof på Lagstiftarens ädla omtanka att eldrig hindra sanningehs uppdagande och att eldrig betega någon tillfälle att bevisa sin rätt — har Kämners-Rätten låtit vika för en tydniug; som bvarken bar stöd i Tryckfrihetslagens ord i allmänna lagen, eller i den naturliga rättvisan. — Följden deraf bar blifvit att Svenska Allmänheten fått det oroande skådespelet att se en person sekfällas af Domaren, inför hvilken han förgäfves begärt ett få ådagaläigga sin oskuld, Et märkvärdigt fenomen uti ett lavd, der man antagit till princip, att heldre tio brottsliga må gå fria, än en enda oskyldig straffas. Man kansaf det åberopade stället i Tryckfrihetslagen icke draga någon annan än den helt naturliga meningen, att rättegången i Tryctfribetemål väl skall börjas med namnsedelns uppvisande; men att det är Domaren obetaget att, enligt allmänna lagens grunder, meddela rådrum för denna vigtiga bevisningsåtgärd, i händelse den ej på sjelfva comperition.dagen Lan åstadlommas. Någon präskviptioon i detta ofsceude fnves icke ) KämnersRätten har nemligen i utlåtandet åberopat os: ejitlet I semna Balk, och i Trjcg oanotstkdoine ve Ile S stadgas tydligt, att addmänna bögens grunder skola älven i Tryckirihetsmi! MAT ARN