ait förändra det ringaste vid budgetbillen, äfyen am det blott är ett litet misstag, utan de måste då förkasta den hel och bållen. Men kan väl represeptanternas utnämning af Pärer vara förenlig med denna princip? Dessutom var det kronans rättighet fordom att tilldela valrält åt de städer och köpingar som genom sin folkmängd och sitt flor ansågos förtjena denna utmärkelse. Man har påstått all ifrågavarande bill är ett rofferi, men jag påstår att rättigheten alt skicka representanter till Parlamentet är en befattning; icke en egendom. En befallning gifves för ett visst ändamål, vinnes ej ändamålet kan den återkallas; cen befattning kan aldrig förblandas med äganderätt. Ännu en gång upprepar jag: efter det gamla konstitutionella bruket, gaf konungen befallning att välja, och det stöd honom frilt alt cj gifva den. Talaren sökte derefter bevisa, alt det vore för pärerna sjelfya särdeles gagnande att de afstodo ifrån sill privilegium, emedan det samma gjorde hela adeln förhatlig. Han öfvergick derefter till den invändning att man ej bör ingå på concessioner, emedan, om man en gång begynt gifva efter så foga fordringarne aldrig slut. Denna motion, som är gammal, bar också tillställt mycket öndt i verlden. Her väl någonsin en regering blifvit störtad derigenom att den beviljat concessioner? Var det contessioner som vållade att Filip förlörade Nederland? Var det concessionuer, som bragte Carl I på schayotten? Nej, det var det trolösa försöket att ätertaga hvad han bade afstått. Var det concessioner som tvingade den anda sonen till denna olyckliga monark, att nedlägga den kroua till hvilken folket hade kallat bans familj? Var icke skulden härtill sparare att Ginna i hans förakt för folkets rättvisa Ouskningar, och vägria att göra någon slags concession? NVYVar det soncessioner, som gjorde att vi förlorade Amerika ? Var det :concessioner som Ööfverändakastade den gamla Franska monarkien? Jag vet väl att man påstått det; men jag är innerligen öfvertygad, att om den gamla Franska adeln hade gjort det som jag råder Eder att nu göra (bör! bör !); om den bade lyssnat till folkets önskan och bistått sin Konung iatt bevilja det som tidens kraf bögt påkallade, så hade monarkens familj cj blifvit förjogad ifrån tbronen. Var det kan hända också corcessioner som helt nyligen nödgade Carl X att nedstiga från samma tbron? Säikert är det, att om, susom ban bordt, ban ärligt hållit sig vid chartan, skulle folke8 nöjt sig med de rättigbeter det ägde. Mine Herrar! tillade nu talaren, gif derxföre efter 1 tid; gif godvilligt efter; lät reformen bli en handling af rältvisa, icke en aftvingaå kapitulationsakt (bifall)! fhogkommen att deana hill kar kommit till buset med Konungens gokommendation (Cppositionen repar: tiil orduing!): jag meuar den rekommendation som ionchölls i tbrovtalet. Det har blifvit gillad af en talrik minoritet i Underhusct och den är understödd af en oriknelig mängd -petitioner, Sätter detta hus r emot liavdets allmänna Önskan, så skall det cj förmå göra motständ när den offentliga bämden drabbar. Följderna blifva förskräckliga, och om J då ej kunuen motsiå strömmen, bören J då vppslpkas af dess hvirtiar? (Bifallsrop.) Såsom Wedamot af regerirgen är det min skyldighet att upprätthålla lugnet och hindra våldet; men det eoahtadt bör jag cj tillsluta . ögonen för följderna Öf ett förhastande, som kommer mig att bäfva för mitt födernesland och denna Kammares säkerhet. Med en särskild uppmaning vände sig Lord Grey derefter till Biskopens bänk. Han bade talat i mer äv två limmar och länge varade bifallsvopen. Lord WaoarnecHiffe yrkade derföre att billen måtte förkastas. Billen öfverlemnade åt Underbuset en alitför stor makt, och då köpingarnes rösträttigbet borttages, rubbades jemnvigten mellan de tre statsmakterna och konstitutionen underginge en total förändring, Hören deras tal som nu med höga rop påkalla refomnmev; de medgifva alt den ej skull stadna med detta. Före bataljen vid Dunhar cate Gromsvelk: VHerren har femnat dem i