er vid uppdragandet att vara ofantligt tungt. En trovärdig historia, angående denta underbara, vattenhvirfvel är gängse på St. Michael. Källan uti hvilken den utöfvar sitt välde äv bekant för att hafva öfverflöd på den vackraste källkrasse. Två flickor kommo en gång dit för att plocka deraf och den ena balkade och föll uti nära i granskapet af hvirfveln. Hennes kamrat skyndade till kevnes hjelp, fattade i henne, och försökte att hålla henne ifrån faran, tills bådas förenade skrik tillkallade några der invid arbetande landtmän — men som endast blefvo viltnen till en fasans och dödens scen. Den olyckligas kamrat förmådde icke hålla henne, tills hjelp hann ankomma, Sedan det stackars offret, en stund svingat omkring uti hvirfveln uti sina vänners och slägtingars åsyn, uppgaf hon ett skrik i dödskampen och försvann ur sigte. Om man kastar något större föremål uti hvirfveln, förökas dess kvaft, och när man åter vill draga det derifrån, stiger den till raseri. Att utforska dess djup är fåfängt; flera än tvåhundrade dylika försök hafva misslyckats. Vattnet i källan är klart och genomskinligt; det gyttjiga ämnet är tjockt och orent, och blandar sig icke med vattnet; det uppstiger till ytan och nedgår åter till botten. Diametern är omkring tjugo fot.