I naturen, har man till och med betviflat en kommendants rättighet att diktera något straff för ett sådant försök. Men detta rä— sonnemang kunde endast användas när mar hade menniskor -som äga humanitet, men icke der detta ord är lika så okändt som hos en praktiserande bödelsknekt. Det vore tungt, ett en bestraffningsrätt utan gränsor skulle vara nedlagd i en mans hand, som khan drifva sitt barbari så långt, att man skulle tro sig försatt i medehiden. -Hvyartill tjena då milda. lagar och en mild regering? och likväl skall denna gerning kanske anses som förtjenstfull, åtminstone blifva oanklagad. En annan insändare för samma dag -tillägger om samma uppträde; att fångarne efter :ertappandet blifvit belastade med jern till en sådan tyngd, att tvänne kamrater måste hjelpa dem uppbära bojorna när de skulle till förhöret; att den arrestanten som bängde sig förklarat, att det vore bättre man tog hufvudet af honom, än att handtera honom så omenskligt, hvarjemte ios. anmärker, att 25 släg af en tjock lädertamp kunna anses jemngoda med-liifsstraff (40 par spö hos 0ss). Månne man ej till denna berättelse från Norrige kan foga den reflexion, att det är.en lycka, då kännedomen af sådana händelser icke stannar inom en fästnings murar, utan den barbariske Embetsmannen till nesa och androm till varnagel, kommer till allmänI hetens kännedom.