Norrska Morgenbladet för d. 16 dennes innehåller tvänne insända uppsatser, hvilka. synas förtjena äfven den Svenska publikens uppmärksamhet, såsom ett bidrag till historien om styrelsen öfver fängelserna i Norvrige, Sistl. sommar hade 4 lifstidsfångar rymt t från Agg.hus fästning, af hvilka 3:ne nyligen åter blifvit ertappade och insattei den I del af fästningen, som Norrmännen kallaj Slaveriet. Att dessa menniskors vilkor efter ertappandet icke skulle blifva de blidaste säger en insändare i bladet, var lätt att förutse; men att man, utom den dom de få för sina efter vrymningen föröfvade gerningar, också skuile låta dem undergå en execution, som hvar och en, hvilken icke är beröfvad alla menskliga känslor, måste rysa j vid; det var något som man knapt kunde ana, då man känner att Gen. Majoren, Baron Wedel Jarlsberg är fästningens kommendant. Händelsen härvid hade varit följande: Efter åtskilliga förhör, hvarvid de 3:ne rymmarne under mellantiden hade varit inspärrade i mörka cachoter eller hålor, befallde kommendanten att de skulle få 25 slag tlamp? hvardera, hvilket tilldeltes dem på bara skjortan. Detta gick för sig d. r2 dennes, hvarpå kommendanten förklarade att tills vidare skulle anstå dermed, hvilket man visste i hans mun betydde detsamma som ett snart da capoy oaktadt den första afstraffningen varit sådan attj ryggköttet under slagen gifvit sig uppistora valkar och strömmar blod runnit af de afstraffade. Natten derpå hängde sig en af arrestanterne. Det är otvifvelaktigt, anmärker insävdaren i anledning hävaf, att fruktan för straffets förnyande varit närmaste orsaken härtill. Af alla humant. tänkande menniskor har man alltid bört den satsen, att man icke kan förtänka den i bojor slutI na uslingen, om han när tillfälle gifves, söker att befria sig, och på den grund att detta begär ligger i sjelfva den menskliga